Livet är en berättelse som bygger på tidigare berättelser som bygger på … osv. Inget vi vet om någonting är egentligen helt sanning om allting, men så vet vi det, livet är en slags teater, där världshistorien skrivit manus eller drivit fram förutsättningarna för vårt eget nya manus, som vi skapar vår nya framtid med.

Sant eller falskt? Är svårt att veta i allas detaljer, om all ting vi vet, i all rum och tid vi blev.

Men vad har vi alla att ändå va, förutom individer som lever i alltets hjärtelag?

Jo vi är ett lag, och vi har en gemensam överenskommelse att förstå, ett lagarbete kräver lagar som vi alla tål, att hålla god eller lagom reda och koll på.

Enkelt är bäst, jag håller med, men tolkningsfrågor kommer alltid dyka upp då och då, och ni får finna er i det.

Det här beskriver mitt liv, på det stora hela i korta drag.

Inte ens naturen har något annat att välja och förstå. Men då måste man våga vara människa och inte enbart kvinna eller man.

Det här är att leva i det lilla som känns så stort och sant att det är för enkelt för alla att våga tro på samtidigt.

För helt plötsligt vet ingen riktigt vem den då är egentligen?

Korta svaret blir ändå att just du eller just ni bara är det ni kan se i spegeln och vad ni vet om era liv, är inte bara så överjävligt stort och bergsäker på mej längre.

Det här är det liv jag levt, och mina senaste tio år är min egen hemlighet, som en del av er skulle känna igen er själv i väldigt lätt. Om ni går med på vad ni själva bara kan veta, att ni också vet om er del av halva budskapet ni bara kan veta som mej.

Ingen människa kan säga att den vet något annat själv. Men varje människa är fullständigt unik i varenda liknande upplevelse.

Som den sparar i det egna minnet, (anden) som tanken (ängeln) tänker i sinnet. (Gud) Som förstår sina änglar och andar rätt väl i en gemensamt hållen tanke om en gemensam enda himmel i multiversums gudavärld.

Där Gud är en som är fler än en.

I korta ordalag vad jag generellt kan veta som mej själv, men utan er kan jag inte förstå någonting. Det är därför vi alla frivilligt och ofrivilligt håller lite bättre eller sämre koll på våra egna minnen tillsammans.

Därför kan ingen utplåna alla minnen om sig själv, livet är evigt, himmel eller helvete? Välj hur ni skapar och mindes er egen tid i alltet själva.

Andes tal om dagen som var, 4 minuter i total privat tystnad medan anden talar och berättar, jag lyssnar och hör vad den säger, inget nytt för mej, men lugn och ro i andens stilla glädje vid en härligt brasa, det tackar jag aldrig nej till själv.

Livet är en enda samling av långa berättelser, livet är egentligen en teater och världshistorien har indirekt skrivit förslagen på era manus, och ni besätter och berättar rollerna i er egen tro på den världsföreställning, ni själva levde och blev, långt innan ni kunde känna och berätta, förändra och förbättra, tron på era egna verkliga nya lyckligare liv, förändrade i livet med kroppen, av er själv, för er själv. 

Det är så vi skriver nya friska manus till framtiden som också angår oss själv. När världen behöver oss på jorden igen.