På hösten brukar jag återvända till mina gamla spår jag går och upplever livet med på våren.
På våren finner jag nya vägar att gå i landskapet och som jag känner, andarna ger mig frid när jag på hösten och årets slut får svaren tillbaks.
Vem är gud?
Svaret är en helt naturtrogen och ganska vis jäkel. Tänk er själv? Men vem är då alla de andra gudarna och gudinnorna? Gud har många visa tankar, handlingskraftiga skapare och sina egna tänkande budbärare överallt.
Lindbacke, all tid en portal i nuet av alla våra liv
Jag går en sväng på mitt älskade Lindbacke och njuter av vintersolen, och så börjar dagen bli intressant som vanligt.
Och jo, andevärlden som även är universums alla minnen av människor i den mellanvärld där i vi alla levande i nuet Midgård all tid bor, har en del att vilja tala med mig med.
Jag får liksom ett tema, en impuls, ungefär så som våra tankar normalt triggas i gång av tankarna runt om. Jag känner mig alltid inspirerad när jag väl är där. Älskar att tänka och fundera ungefär som mina tankar alltid gör, för att jag får det.
Det intressanta med Midgård i nordisk mytologi är att vi i modern tid gärna ser allt i nivåer, vilket betyder att övervärlden är över och mer fin och undervärlden av samma skäl då måste vara mindre fin, vilket är fel.
I Midgård lever vi alla i nuet av allt som är portalen till all tid, även den urtid och framtid vi någonsin kommer på att fundera om.
Universum är fred och om de grå Jättarna verkligen led så skulle jag väl veta det jag med?
Lindbacke är också helt i fred när vanliga andar är med lyssnar talar med, föreslår sina egna tankar och ger oss alla fred.
