Besöker grottan på södra femöre i Oxelösund, jag suckar som ett barn och släpper tag, sedan ler jag för mig själv, tackar andarna för all hjälp och så åker jag hem och börjar arbetsdagen.
När ni lyssnar, behåll och ta till er det som gick att förstå och strunta i resten till det gick att förstå något mer om det sen.
Om vi bara ger och ger och ger, får vi aldrig allt vi gav tillbaks, då måste vi plötsligt våga be om det vi behöver mer av eller behålla det vi behöver för oss själva, för de som bara får, de glömmer så lätt att ge tillbaks, de tar vad de tar och lägger aldrig något tillbaks.
Andarna talar och kommunicerar med mig, de talar till mig i denna kanalisering, inte för att jag är den viktigaste personen här, utan för att de inte bara har så bra koll vilka alla människor är utanför min egen privata sfär. De kunde lika gärna talat direkt till er som känner igen er i budskapet jag fick åt oss alla här. Men de talar till mig när de läser av vem i ljuset de känner att jag är omkring mig i min privata sfär just nu.
Även andar är trösterika eviga människovarelser, de förstår så väl att många av er även känner igen er även i mig, som också känner mig som ett frustrerat barn i bland, men så suckar jag djupt och blir genast lite gladare igen, och så är jag tillbaks. Skönt det blev en fantastisk härlig dag igen.
Det finns typer av simulerade mentala universum som helt saknar tid och ändå har de en upplevelse av avstånd och tid.
Dessa kan vilket sinne som helst få uppleva, när det verkligen krävs. Det är det enda jag kan förklara det med själv, men jag har också lärt mig att varför, jag får mina upplevelser, det vet jag kanske inte förrän många år senare. Nedan kan ni läsa om några av alla exempel som jag äntligen börjar förstå något gott och inte bara så slumpmässigt om.
Dessa mentala inomuniversum är också en typ av visuella virtuella världar precis som vår värld med tid också är.
Men de är i bland bara en form av stendöd och ändå så levande simulering, i en slags fri andlig fredlig eller ofredlig upplevelse av tid. Den är i bland lite overklig, för vissa händelser upplevs simultant med den verkliga upplevelsen, och de kändes inte verkliga i känslan här i tiden, de blev overkliga, när den simuleringen ännu inte finns med i minnet på den nya av tiden som blev. Både min bror och jag upplevde dom, men vi tolkade dom väldigt olika allt eftersom.
Denna virtuella värld, är dessutom totalt förutbestämd om det behövs. Det är en slags virtuell datasimulering av ett verkligt lätt eller svårt liv, som i bland finns med och förprogrammerade i sinnet på några av oss, redan från början när vi anländer till vårt nya eller stört omöjliga gamla kvaddade liv, liv som världen verkligen behövde förändra eller förändra världen, att klara sina egna liv med.
”Vi kan även programmeras om on the fly, as Time goes bay och det verkligen kniper”
Simuleringen är förprogrammerad i vårt eget mentala sinnes liv, som vi sedan programmerar om världen omkring oss med, och i bland på väldigt kort tid.
Och det skrämmande är, jag hade bara att åka med ett tag, än i dag, både som ung människa då och då, och som vuxen som inte tror på något verkligt overkligt längre. För vad jag än sa, var jag än va, så fanns det ingen där som vet vad jag själv har fått va. När det sker gör jag allt för att hålla mig på gott humör och tror inte på allt som händer.
Var jag glad en dag så kom alla och sa, vi förstår hur du lider svårt. Hallå jag är glad i dag, sluta tracka mig????
Var jag arg och ledsen en dag, och behövde hjälp, så jag bönade och bad? Så svarade människor, du är alltid så lycklig och glad jämt Claes, hur gör du?
”Och jag såg hur hennes liv gick totalt om intet i mediciner, droger och sprit. Lycklig? Hur kunde någon tro det? Det fanns aldrig någon anledning att stanna längre än jag behövde.”
Men så finns jag åter här och nu, äntligen får jag finnas kvar, i mitt eget liv, att leva och åter tillväxa andligt i.
Och vad har jag nu att va? Jag äger knappt någonting längre, jag tjänar pengar så jag överlever. Och så har jag tid, på ett nytt oskrivet blad av liv i världsträdet …. vart då?
Mitt i centrum för upplevelsen mitt i centrum av universum. Mitt i all rum och tid!
För att det fanns redan en Hel, mening med det!
Två minuter om avlidna pappas berättelse.
Pappa berättade om sina egna mentalt virtuella spirituella upplevelser för mig många gånger innan han gick bort 2013.
2008
Dessa mentalt simulerade simultana universum, kan visa oss precis vad som helst. Även som en upplevelse omkring oss.
Min mamma och jag satt och åkte bil i Nyköping, vi fick uppleva en parallell upplevelse av ett simultant eller simulerar universum tillsammans.
Ett enormt ljusfenomen som ett jättelikt väsande stroboskop, fick hela stadslandskapet och kvällshimlen att flimra så att allt rörde sig ryckigt när vi åkte tillsammans i bilen.
Det första jag bara spelade säga var att, det här var bara vi som såg morsan, och sedan höll vi tyst om det i flera dagar. Vi pratade inte ens med varandra. Tre, fyra dagar senare kom jag hem till morsan och hon fick nog och frågade, vad var det vi såg Claes???
Ja jag vet inte, ett UFO tror jag?
Jag vet sa morsan, det sköt blå laserstrålar på oss, jag såg hur de kom från himlen.
Men ingen hade sett detta fyrverkeri utspelas över Nyköping den vinterkvällen.
Genom ett simulerat inom igenom överlappande, mentalt universum kan vem som helst att uppleva vad som helst, antingen ensam eller, tillsammans med hur många människor som helst.
2011
En viktig sak jag lärt mig, är att inte ens tro på det jag ser, jag upplevde nämligen en UFO liknande sak helt ensam.
En fultanimerad polishelikopter flög ryckigt över himlen som om den blippade fram på himlen med hundra meters mellanrum.
Medan hela i landskapet rörde sig helt naturligt och flöt fritt i tiden.
Tro inte på allt jag skriver, jag kan komma på något nytt igen så jag får ändra något på min berättelse.
Och tro inte på att allt ni ser bara är sant så som ni vet det då heller. Men var helt söker på en sak, det finns alltid en god orsak att det händer.
2016
Jag har även varit med om att jag mentalt har vridit mig i kroppen, och då upptäcker att jag inte bara vrider min kropp mentalt inne i mig själv, men min fysiska kropp står stilla, även mobilen jag hållit i handen har då vridit sig som om jag frigjort en parallell som så att säga börjar släppa taget på tiden.
Samtidigt fortsätter tiden att ske omkring mig, som om inget har hänt, det enda som inte synts rätt ut har varit min egen kropp, samt mobilen som jag vid tillfället höll i handen. Jag gick så att säga i sär med mig själv och mobilen jag höll i handen delades upp den med.
Det kan även vara en förklaring till hur andevärlden i bland kopierar in nya bilder på mig jag omöjligt kunnat fotograferat själv. Exempelvis om mobilen låg på bordet och jag var ensam i mitt eget hem.
I/O INPUT OUTPUT
In och utmatning på programmeringsspråk. Andevärlden talade lite retligt otydligt med mig om Io, och jag blev inte klok på vad den menade. Io? Är inte det en måne på någon av alla våra kära planeter? Jag gav upp och försökte inte förstå.
Men vad som verkligen fick mig att förstå var när jag kollade saldot på banken och det stod ett belopp med ett heltal och sjukt många nollor efter. Jag vrålade och skrek, hotade med världskrig och att jag skulle gå igen som spöke och släcka ut allt liv som hämnd om den inte tog bort det beloppet från mitt saldo. Jag loggade ut ur appen och loggade in och blev glad när det stod att jag åter hade 200 kr på saldot igen.
Ärligt talat en gång till
Jag var länge nojig för jordens undergång och kärnvapenkrig, som ung och ung vuxen fantiserade jag ofta om tänkbara lösningar på att rädda jorden, bygga växthus över allt osv. Det är en annan berättelse om min egen siande förmåga jag aldrig förstod mig på som ung. Inglasade balkonger och massor av hus som byggdes där jag såg allt ske och var med och byggde i fantasin som barn.
Andevärlden tog dessa dillen om kärnvapenkrig i verkligheten, ganska fort ur mig när de demonstrerade vad jag skulle få göra med mitt eget veta om det hände. I praktiken så kan någon verkligen stoppa ett kärnvapenkrig. Låt gubbarna leka dårar själva. Och skulle det smälla så finns vi kvar i parallella världar som gjorde ett annat klokare val. Du som läser kanske redan upplevt flera parallella liv när du läser detta.
Nu för tiden kan även jag vara trygg även om världen inte bara gillar gamla andliga medial datanördar som mig. De tror att jag är som dom. Dvs de tror att jag skulle förstöra för dom. Det säger inte så mycket om mig så som det säger om de som anklagade även mig för fusk. Jag sysslar inte med att programmera datorer längre och spel med pengar har jag aldrig sysslat jag inte med över huvud taget.
