Fred är ett subjektivt väsen.
En upplevelse av verklig fred kan av andra upplevas som ett hot.
Jag fick påhälsning i går kväll av ett gammalt gäng fredliga laglydiga, klart disciplinerade gubbar i går. (Andevärlden)
Jag fick känna mig väldigt fredlig och uppleva vem jag en gång va. Dessa typer av karaktärer är nog inget man presenterar för en modern entusiast av Dalai Lama som jag gjorde 2010 det var en dålig idé. Han missförstod kanske mig och trodde jag menade att budskapet var till honom. Oj vad skäll jag fick av kompisen när jag glad i hågen visade vad Riddarna meddelar framtiden om sin moderna fred. Så där skulle aldrig Dalai Lama någonsin säga vrålade kompisen. Jag fick en hint här i skrivande stund, om att han kanske trodde att jag berättade vem han varit själv en gång i tiden. Jag trodde nog fortfarande att han var arg på mig för att riddarna valde att tala med mig.
Riddare var klart disciplinerade gudstroende krigare och, upplevelsen av fred de bar, var kanske inte bara sanning för alla och envar som tvingades möta dom, men det hände inte så ofta som moderna människor ofta tror i dag.
Men fred, var vad de gav mig.
Kommer att tänka på en annan sak! Min pappa berättade för mig som tonåring när jag påstod att jag bara umgicks med de jag valde själv, att nej du Claes, du umgås bara med de som låter dig vara med, inget annat. Det är sant även för mig i dag.
Och jag känner mig hel, det är också min fred att acceptera och ta emot utan att i denna tid vända mig till ideologier, religioner och uppmana till krig.
Beteckningen Riddare blir lätt en ensidig missvisande beteckning på dessa, klart väsenlika och faktiskt fredliga karaktärer, historiskt är de transcendenta, och överlappar flera religoner, ideologier, i alla historiska epoker, de krigar inte jämt, en gång i tiden kallades dessa levande transcendenta väsen, för Bärsärker här i norden, jag känner helt klart igen mig i det än i dag. Transcendenta intuitiva och ofta klart mediala personligheter.
Gilla detta:
Gilla Laddar in …