Varje liv jag lever här på jorden ger mig en ny mening att lägga till hela mitt liv som är hela den eviga andens berättelse av mitt liv jag också lever där.
När jag dör sätter jag alltid punkt för det liv jag var så att ingen kan gå in och skriva över med sina egna meningar om sina egna liv.
Varje karaktär jag byggde upp i ett eget liv, är som mitt eget barn jag är far till i mitt eget eviga liv.
– Det andliga väsen jag Claes är –
Det förvånar mig än i dag när människor fortfarande trodde att djur enbart reagerade på någons slags robotlik själlös instinkt när de brydde sig om varandra.
Djur älskar sig själva och sina egna likar inte tu tal om det, men när de får välja mellan en mekanisk robot och en annan levande varelse att leka med, då vet vi alla det.
De väljer att umgås och leka med ett annat levande djur precis som människor gärna gör.
Djur bryr sig om varandra mer än vi tror när de är tvungna, det gäller även oss människor, vi tål varandra bättre och bättre när vi förstår att jorden är människans enda plats att samsas med allt liv i all den tid vi människor lever tillsammans med de andra djuren i fred.
En annan sak, de mallgrodor som säger att luften är fri, jag påstår motsatsen och säger att den räcker inte till allt vi ville hinna med på jorden denna gång, men den räcker till bra mycket mer än någon enda människa vågat tro, men bara om vi alla håller sams med allt liv som vi alla beror på.
Multipla universum betyder inte att vi har hur många universum som helst att göra vad vi vill med, det betyder att vi tillsammans blir väldigt kräsna och kräver att återigen få leva i exakt den tid vi alla behöver känna till och minnas något gott om tillsammans igen och igen.
Bara så ni vet det, det finns inget som är gratis och i förlängningen vet vi alla det tillsammans.
– Bekymmerslös Ande –
Min blinda pappa satt och rensade varenda unge från att behöva lära sig leva och förstå livet allt för farligt och svårt själv.
Han var blind de senaste tio åren i livet och kunde ändå klara sig själv. Han satt i sin fotölj dagarna igenom och lyssnade på ljudböcker, talade med andarna han inte kunde fly från och lärde sig sätta dit varenda djävel som inte begrep vad de själva inte är än. I bland gav de honom texter att läsa innanför ögonlocken, de tvingade honom att läsa det de själva inte alltid begrep. Han lärde dom att dra bäst åt helvete själv, kort och gott.
Han kunde se bra inom sig själv även när han var blind. När morsan och han var ute och åkte vart som helst i detta land så visste han alltid exakt var han var, han såg ingenting med ögonen men han lånade på något sätt synen av morsan eller anden som alltid blev osäker på sig själv när hon aldrig ville välja vägen hon körde bilen på helt själv eller?
Han kunde låna inre synen av vem som helst och visste alltid exakt vilken plats han befann sig geografisk på. Det gick inte att lura honom.
Han liknade den vägvisare jag var själv, i dag vet jag mer, även han levde i en ängslan och skräck men den kände han sällan till själv, den känslan levde jag med i hela mitt liv utan en fullgod anledning mer än den jag kände i livet omkring mig själv, min bror var inte alltid så snäll i sina tidigare liv.
Farsan visste alltid när någon djävlades med honom, när alla fått mat och morsan lite tjurigt inte gav honom kött på tallriken så sa han det, varför får inte jag något kött?
Och alla gillade inte det, farsan är blind sa brorsan och ville inte gå med på att farsan såg igenom även oss två!
Själv var jag inte med på den middagen men jag såg exakt och precis vad som hänt, så jag frågade farsan en dag, hur ser du egentligen så bra utan att du ser med dina stora ögon så bra?
Ärligt talat, jag ’ser’ ju hur jag vet allt det jag vet själv eller?
Att möta sig själv i en egen privat upplevelse av livet är svårt, det går att uppleva livet som en helt privat värld, men den är omöjlig att uppleva om vi bara är den vi är själva och helt privata? Hur då? Änglar och andar över allt? Vem har tid att hjälpa mig hel hem till Gud?
Ärligt talat, jag skämtar aldrig om mig själv. Jag menar egentligen så här; de få gånger jag skämtar om mig själv så vill gärna folk hålla med mig mer än jag tänkte på själv vill, att de redan skämtat ganska länge så om mig. Men jag orkar sälla bry mig så mycket om vad folk säger om mig nu för tiden.
Farsan var ungefär som mig, eller jag var ungefär som han, jag kan inte ens veta exakt vad skillnaden egentligen blir, mer än att den tidpunkten i livet han tvingades ner eller in i, den skiljer sig lite från min tidpunkt jag var tvungen att leva och förstå mig själv klart i, så att jag även kan vara nöjd med att leva i en modernare form av urtid eller forntid som vi fortfarande lever i på 2000 talet enligt mig.
Även i framtiden ser jag bara det, livet börjar om även på vår planet när jorden inte tyar mer!
Kort och gott; universum och alla planeter är levande tänkande varelser som inkarnerar i en egen livscykel!
Och det ska vi människor vara glada åt, vi är som fåglarna i vårt trygga lilla bo. Vi bygger bo och lever i livets träd, det är också en annan annorlunda form av inkarnationslära att fundera på eller bara hitta på?
Knappast, det är också en total sanning enligt mig!
Verkligheten beskriver bäst vad våra moderna sagor betyder för barn som inte bara var bäst på det de lärt sig säga bättre än mig i dag.
De som kände och fortfarande tycker att min farsa tog för mycket plats, eller att han gick bakom ryggen på folk, de har inte själva tänkt på vad han också lika gärna höll käft om.
Vilket jag sällan gör å andra sidan! Ändå är jag mer lik honom än någon annan människa jag känner!
Med vänlig hälsning, Claes
Gud som haver barnen kär, se till mig som liten är. Vart jag mig i världen vänder står min lycka i Guds händer. Lyckan kommer, lyckan går, du förbliver
Fader vår.