Vi tror ju ofta i dag att vi förr var väldigt skrockfulla och vi ser gärna framför oss hur mörkrädda människor hukade sej fram när de gick genom skogen vareviga natt på väg hem efter fullgjort dagsverke i staden.

Glöm det, på den tiden det inte fanns elektricitet så var folk inte alls särskilt mörkrädda, för de hade inget annat val.

Till slut blev de inte rädda för någonting och de skapade den moderna människan som inte är rädd att förstöra hela sin egen värld.

Till en början var folk livrädda och väldigt misstänksamma mot elektriskt ljus, med rätta dessutom, men de vande sej av med de farliga vanliga eldarna och ljusen, som brinner för bra och ofta brände ner husen, när man vände sej om och gick hemifrån lite oförsiktigt.

Men de flesta människor var fortfarande ganska normala så som Gud även skapat oss av i dag, de hade tak över huvudet och så länge det fanns mat och kläder så klarade de av att vara lyckligare än några av oss moderna människor vet i alla väder.

Och många av de fattigaste människor bodde verkligen i utgrävda hålor i jorden omkring staden.

Och jag vet, jag påstår både rätt och fel, men de älskade livet lika mycket som vi gör och de var oftast lyckligare än oss många gånger om, men de var ju som vi, de ville också ha mer och få det bättre men helst utan att fördärva sina egna liv i staden.

Så de höll sej för sej själv! Utanför staden i skogen till dess att alla fick det bättre med tiden.

Men jag vet, jag påstår ändå rätt och fel, allt beror på vad jag ville förstå för mej själv just nu eller då.

Deras klart personligt och geografiskt varierade mytologi skapade ordning i våra liv redan på den tiden, den skingrade oro och ängslan inför framtiden, och såg till att alla visste vad som gällde.

Men var vi mörkrädda? Aldrig i närheten som vi är i dag. Men jag vet, jag påstår både rätt och fel.

Man kan också påstå att människor av i dag har högre levnadsstandard än Gustav Wasa. Men om vi alla är smartare än gamle Gösta det är jag inte lika säker på.

Jag vet, jag påstår både rätt och fel, stå ut med det.

Och vi var aldrig ensamma i skogen på natten, och det var en trygghet vi i bland tog för given av Gud.

Människor tänker aldrig på det, men många livsupplevelser går verkligen åt skogen när vi tror att vi inte får det! 

Fråga och svar i en och samma mening, helt begripligt för mej men kanske inte för er, så låt mej förklara något om rädslor som jag lärt mej leva utan själv.  

 Jag hade fortfarande hund och sena kvällspromenaden slutade alltid efter tio minuter och sedan vände jag och gick tillbaka. Ofta kändes det friskt ute så jag ville inte gå tillbaka.

Men den upplysta vägen tog slut där, och rakt in i mörka skogen gick en väg. Till slut valde jag att inte låta mej styras av rädslan, vad kunde jag veta om skuggorna i skogen på natten? 

Varför reste sej nackhåren på mej fastän min hjärna förstod att inget är farligt här? Så jag gick emot rädslorna och lät hunden springa lös, jag följde hela tiden efter och jag rös. 

Till slut vågade jag knalla omkring mitt i mörka granskogen var som helst på natten som ingenting, det var och är hur lätt som helst.

Jag är aldrig mörkrädd mer, och jag fick hjälp av den kloka vägvisaren som dök upp efter ett tag att veta mer om mörker rädslor dag efter dag. Dessa rädslor ljuger för oss, de förlamar oss och de begränsar vår förmåga att ströva fritt i skog och mark. 

Skogen på natten i fredligt sinnelag är en sällsam upplevelse och här mötte jag de första verkliga skogväsena mitt i natten, tillsamman med min hund. 

En av dom sa, jag är som dej, blir du rädd för mej så känner jag ’rädd för mej’ och då fräser jag, låt bli att vara rädd för mej, jag blir elektriskt rädd och arg på mej själv, gå hem till stugan och tänd dina elektriska lampor i stället. 

Många gånger gick jag ut i skogen under alla årstider, jag lyssnade på ugglorna på våren och såg alla blossen blinka till över allt i skogen alla årstider. Blåa röda vita små små blixtar som talade om att här är jag och du är bra, se så jag kan blixtra dej Claes? 

Jag hade bara ett bekymmer med det här, när jag berättade för andra människor om mina nattvandringar i skogen så dissade de mina egna fredliga vandringar. 

De tänkte sitt eget oftedliga, Claes är inte riktigt klok som mej. Människor älskar vara rädda så de får klaga och klandra sina vänner och sej själva. Räddast vinner! 

Lösningen på många av problemen finner ni i mörka skogen, gå och promenera er vänliga orädda och bli snälla i stället, kväll efter kväll. 

Nu vill jag inte skrämma människor, men de farligaste ställen för människor att vandra på i dag är där det finns andra människor som kanske tappar humöret och ger sej på er.

I skogen mitt i natten är det garanterat ofarligt! För det finns så få människor där då. 

Människor tänker aldrig på det, men många livsupplevelser går verkligen åt skogen när andra människor lägger sej i och säger att jag inte får det. 

Mitt förslag är att ni lär er det här själv dagligen under några år, det är verkligen värt det sen! 

Ta en liten bit i taget, och lär er njuta av hela naturen särskilts den upplevelsen ni möter bland djuren i skogen på natten!