Vi tror ju ofta i dag att vi förr var väldigt skrockfulla och vi ser gärna framför oss hur mörkrädda människor hukade sej fram när de gick genom skogen vareviga natt på väg hem efter fullgjort dagsverke i staden.

Glöm det, på den tiden det inte fanns elektricitet så var folk inte alls särskilt mörkrädda, för de hade inget annat val.

Till slut blev de inte rädda för någonting och de skapade den moderna människan som inte är rädd att förstöra hela sin egen värld.

Till en början var folk livrädda och väldigt misstänksamma mot elektriskt ljus, med rätta dessutom, men de vande sej av med de farliga vanliga eldarna och ljusen, som brinner för bra och ofta brände ner husen, när man vände sej om och gick hemifrån lite oförsiktigt.

Men de flesta människor var fortfarande ganska normala så som Gud även skapat oss av i dag, de hade tak över huvudet och så länge det fanns mat och kläder så klarade de av att vara lyckligare än några av oss moderna människor vet i alla väder.

Och många av de fattigaste människor bodde verkligen i utgrävda hålor i jorden omkring staden.

Och jag vet, jag påstår både rätt och fel, men de älskade livet lika mycket som vi gör och de var oftast lyckligare än oss många gånger om, men de var ju som vi, de ville också ha mer och få det bättre men helst utan att fördärva sina egna liv i staden.

Så de höll sej för sej själv! Utanför staden i skogen till dess att alla fick det bättre med tiden.

Men jag vet, jag påstår ändå rätt och fel, allt beror på vad jag ville förstå för mej själv just nu eller då.

Deras klart personligt och geografiskt varierade mytologi skapade ordning i våra liv redan på den tiden, den skingrade oro och ängslan inför framtiden, och såg till att alla visste vad som gällde.

Men var vi mörkrädda? Aldrig i närheten som vi är i dag. Men jag vet, jag påstår både rätt och fel.

Man kan också påstå att människor av i dag har högre levnadsstandard än Gustav Wasa. Men om vi alla är smartare än gamle Gösta det är jag inte lika säker på.

Jag vet, jag påstår både rätt och fel, stå ut med det.

Och vi var aldrig ensamma i skogen på natten, och det var en trygghet vi i bland tog för given av Gud.