Efter ett helt liv av eviga meningslösa grubblerier, så trillade poletten ner (en gång) och jag förstod att jag varit totalt vansinnigt förälskad mitt eget liv, hela mitt liv.

Med andra ord. Jag älskade mitt liv även innan jag blev glad. Det var ju därför jag nästan alltid var missnöjd när inget blev som jag ville. Och numera finns det inget som kan förändra det jag vet. Jag nådde min botten och kapitulerade.

Jag får fortfarande aldrig exakt som jag vill, det är en illusion att någon enda människa får det.

Men vi får en sak som är exakt lika mycket personligt värd för oss alla, när vi ”ser” det.

Vi får livet att leva!

Men vad som hände sen var totalt oväntat i mitt liv på den tiden, det kom krypande och försökte hänga sej över mej som en svart skugga.

Du har alltid varit så jävla rak, så var nu inte så jävla glad Claes, annars får du en smäll, det vinner alltid mot dej och mot alla andra som tror att ni är något.

Men jag har bara ett enda råd till alla människor, finn glädjen till era liv någonstans, var som helst och lär er glädjas med varandra, och även med mej.

Med vänlig hälsning, Claes