Låt inte de enskilda vågorna störa er när ni försöker beskriva att havet som stormar inte behöver vara ett så stort problem!
Sätt er på en hög punkt över havet och se ut över härligheten! Förklara aldrig vad alla vågor heter, ingen kommer hålla med er!
– Claes Widerberg –
Jag hade en utanförkroppslig upplevelse en gång när jag tänkte somna i en meditation, jag borde ha läst ”Tonrntuppen” av Jan Fridegård på en gång.
– Claes Widerberg –
Anden som just lämnat sin avlidna kropp ser inte ljuset, den känner bara frid frid frid och blir helt plötslig förvånad. Allt den visste om sitt eget liv har varit sant men tvärt emot på många sätt vad den själv var orolig för i människolivet.
Och ljuset då? Det dyker upp vid andens sida när anden ber om det själv, eller när den vandrat runt på jorden så länge den behöver och sett och lärt klart vad ens eget liv egentligen handlar om.
När jag gick i högstadiet så hade jag kronisk ångest och att möta människor och må bra inombords samtidigt var en omöjlighet. Att umgås med andra människor utan alkohol var en omöjlighet för mej och jag ville inte ha människor som jag oförklarligt kände oro för i närheten av mej själv.
Så jag lät mitt eget inbillade fantasiliv och framtid dö, inget var verkligt tillsammans med andra människor och jag släppte taget om mitt liv, alla plikter och alla påhittade åsikter och skolkade den sista terminen i skolan. Jag avslutade högstadiet med en praktfylla i kyrkan, och skolresan kunde jag bara glömma.
Jag hittade väl på att jag ville ha kul tillsammans med kamraterna men nykter? Aldrig i livet, hellre satt jag ensam för mej själv och kände total frid i naturen och tänkte till jag blev orolig bara av det.
Jag hade ett liv jag var tvingad att vara med och låtsas leva och vara någon jag aldrig varit i hela mitt liv.
Havet av liv var härligt, men jag kunde aldrig förklara så bra för mej själv! Men så förstod jag det och blev lite för vuxen i mitt eget unga ensliga liv, ensam med mej själv kände jag bara fred. Och jag bara visste allt av mej själv.
Jag åkte ut och satte mej på en plats i naturen, och jag kände frid frid frid, men jag gav aldrig upp hoppet. En dag ska jag älska att leva som vuxen människa tillsammans med andra människor jag också. Men jag vägrade att låtsas mitt liv.
Och jag klarade mej genom skolan och gymnasiet utan att bråka och slåss som de andra tjurarna i hagen, jag mådde alltid bra när jag satt för mej själv och såg ut över havet, utan en enda människa i närheten.
Jag avskydde att låtsas mej själv och mitt liv!
Och denna berättelse är bara en droppe i havet, i ett hav av berettelser som jag aldrig varit rädd för! Det är sällan vågorna är farliga det är de verkliga grynnorna under vågorna som är farliga.
Men när vågorna börjar frigöra sej själva och säger att de är de högsta ljus man känt till, och dessutom ska lära sej mitt liv utantill? Och tjäna pengar på mina egna minnen som levde mitt eget liv själv?
Då kan de känna sej blåsta, och åter blåsta, vågorna tillhör havet, och själv känner jag bara fred när alla vågorna på havet får tillhöra sitt eget hav av fred.
Försök få ett träd att sluta tillhöra sin egen skog?
Jan Fridegård och don Miguell Ruiz gav mej svaren så jag vågade älska mitt eget liv igen tillsammans med er som en vän till mej själv och mitt eget liv.
Med vänlig hälsning, Claes
