Världen är ett massivt rollspel där vi lever oss in så intensivt och svårt, i våra levnadsroller att vi börjar tro på oss själva allt för lättvindigt. Det är då världen gör sej olycklig tillsammmans.

Helt i onödan. Unga människor älskar att bygga upp en egen tro på sina egna historiska ursprung och vi vuxna fortsätter så gärna att berättar alla sagorna för barnen klart.

Jag kommer så väl i håg, med den skillnaden att vi som är vuxna i dag också slutat tro på gudarna för svårt, likt våra förfädersandar fick lära sej långt före oss.

Men något kan de alltid berätta glasklart för sina friska elever av i dag. Vi var också de äldste då.

Men tro inte på allt ni vet om mej här. Även om något är sant i en upplevelse av livet som glömde vem den är själv.

Gåtan är er att släppa taget om, det är då det går att förstå den. Mej kommer ni aldrig begripa helt.

Njut av livet i stället.