Bärsärken
Vid två tillfällen i livet har jag upplevt hur det är att gå Bärsärk. Båda dessa tillfällen handlade om olaga intrång i mitt hem.
Jag var hemma båda gångerna och upplevelsen är svår att beskriva. Att gå bärsärk är en klart transcendent medial upplevelse i nuet, där sinnet helt plötsligt byter karaktär och jag ”blev både inkräktaren, och mig själv i ett och samma väsen i ett totalt översinnligt och kontrollerat överlägsen varelse”.
Och jag slogs vanvettigt och totalt hänsynslöst men kontrollerat tillbaka till dess hotet var avvärjt och så ….
Släppte förtrollningen taget och jag var tillbaks i mig själv igen? Vad hade hänt?? Jag som aldrig hade varit bra på att slåss i detta liv?
Min ande avbröt omedelbart när fridstörarna låg utslagna på golvet vid båda dessa tillfällen.
Kvar fanns då särskilt vid ett av dessa tillfällen en rädsla och gråt kvar som fanns omkring mig i sällskapet.
Jag föll då in i en transcendent gråt och ville intuitivt börja trösta omkring mig, när alla ryggade tillbaka, en stund senare var sällskapet helade och klara.
Utom vid ett av dessa olika tillfällen där hatet inte tog slut hos dessa personer som närvarade och aldrig mer gick att tala vett med. Men ut ur hemmet flög de båda två.
I dag kan jag känna när guds tanke med mig leder mig i allt utom att söka strid.
Den ger mig lusten tillbaks att berätta om det som egentligen varit mitt eget liv.
I dag är en sådan dag! Min ande är jag, sinnet om tanken på minnet jag var.
Riddaren och bärsärkens sinnliga fredliga väsen av i dag är jag.
Bilden är från 1996
