Min ande är jag, sinnet om tanken på minnet jag var.

Bärsärken

Vid två tillfällen i livet har jag upplevt hur det är att gå Bärsärk. Båda dessa tillfällen handlade om olaga intrång i mitt hem.

Jag var hemma båda gångerna och upplevelsen är svår att beskriva. Att gå bärsärk är en klart transcendent medial upplevelse i nuet, där sinnet helt plötsligt byter karaktär och jag ”blev både inkräktaren, och mig själv i ett och samma väsen i ett totalt översinnligt och kontrollerat överlägsen varelse”.

Och jag slogs vanvettigt och totalt hänsynslöst men kontrollerat tillbaka till dess hotet var avvärjt och så ….

Släppte förtrollningen taget och jag var tillbaks i mig själv igen? Vad hade hänt?? Jag som aldrig hade varit bra på att slåss i detta liv?

Min ande avbröt omedelbart när fridstörarna låg utslagna på golvet vid båda dessa tillfällen.

Kvar fanns då särskilt vid ett av dessa tillfällen en rädsla och gråt kvar som fanns omkring mig i sällskapet.

Jag föll då in i en transcendent gråt och ville intuitivt börja trösta omkring mig, när alla ryggade tillbaka, en stund senare var sällskapet helade och klara.

Utom vid ett av dessa olika tillfällen där hatet inte tog slut hos dessa personer som närvarade och aldrig mer gick att tala vett med. Men ut ur hemmet flög de båda två.

I dag kan jag känna när guds tanke med mig leder mig i allt utom att söka strid.

Den ger mig lusten tillbaks att berätta om det som egentligen varit mitt eget liv.

I dag är en sådan dag! Min ande är jag, sinnet om tanken på minnet jag var.


Riddaren och bärsärkens sinnliga fredliga väsen av i dag är jag.


Bilden är från 1996

Riddares väsen!

Fred är ett subjektivt väsen.

En upplevelse av verklig fred kan av andra upplevas som ett hot.

Jag fick påhälsning i går kväll av ett gammalt gäng fredliga laglydiga, klart disciplinerade gubbar i går. (Andevärlden)

Jag fick känna mig väldigt fredlig och uppleva vem jag en gång va. Dessa typer av karaktärer är nog inget man presenterar för en modern entusiast av Dalai Lama som jag gjorde 2010 det var en dålig idé. Han missförstod kanske mig och trodde jag menade att budskapet var till honom. Oj vad skäll jag fick av kompisen när jag glad i hågen visade vad Riddarna meddelar framtiden om sin moderna fred. Så där skulle aldrig Dalai Lama någonsin säga vrålade kompisen. Jag fick en hint här i skrivande stund, om att han kanske trodde att jag berättade vem han varit själv en gång i tiden. Jag trodde nog fortfarande att han var arg på mig för att riddarna valde att tala med mig.

Riddare var klart disciplinerade gudstroende krigare och, upplevelsen av fred de bar, var kanske inte bara sanning för alla och envar som tvingades möta dom, men det hände inte så ofta som moderna människor ofta tror i dag.

Men fred, var vad de gav mig.

Kommer att tänka på en annan sak! Min pappa berättade för mig som tonåring när jag påstod att jag bara umgicks med de jag valde själv, att nej du Claes, du umgås bara med de som låter dig vara med, inget annat. Det är sant även för mig i dag.

Och jag känner mig hel, det är också min fred att acceptera och ta emot utan att i denna tid vända mig till ideologier, religioner och uppmana till krig.


Beteckningen Riddare blir lätt en ensidig missvisande beteckning på dessa, klart väsenlika och faktiskt fredliga karaktärer, historiskt är de transcendenta, och överlappar flera religoner, ideologier, i alla historiska epoker, de krigar inte jämt, en gång i tiden kallades dessa levande transcendenta väsen, för Bärsärker här i norden, jag känner helt klart igen mig i det än i dag. Transcendenta intuitiva och ofta klart mediala personligheter.


Var finns gud?

Gud är sinnet om alla parallella sinnen och gemensamt hållna tankar på alla eviga minnen.

Inom genom gud finns en ännu större eller mindre värld och inom genom där finns en ännu större eller mindre värld omkring just oss där vi är.

Där guds gamla tanke enligt kyrkans tradition brukar få illustreras av guds budbärare eller ärkeänglarna och där minnet brukar illustreras av anden i all vår tid.

Enklast att hålla reda på är att veta vad

Sinnet om tanken på minnet är, för oss människor i dag, i ett något mindre kretslopp än hela kretsloppet som jorden och universum får va.

Sinnet om tanken på minnet.

Ni som ville kalla gud för en filosofisk tanke, det går bra för mig med, filosofi är sanningen om gud i alla tankar ni är.

Sinnet om tanken på minnet förklarar

Mycket säkrare vad gud egentligen kan få vara värld och handla naturligt om, ett bra tag till, även i modern forskning, för det får de för mig om de vill. Gud förbjuder ingen att tänka och minnas och förstå som den vill.

I all tid här och nu, i all tid av ljus som angår oss själva just nu. Här i centrum av upplevelsen för mitt eget liv, tror jag mellan tummen och pekfingret på vad all ting blir.

När en god tanke på ett minne gör om och gör rätt, i allt som förändrar sig och på nytt skapas lätt.

För gud har alla minnen kvar.