Om verkliga hjärnspöken, riktiga andar och totalt omöjliga mentala fobier.

Att vara medial innebär sällan att man bara får uppleva trevliga ljusa änglar eller väluppfostrade spöken som skäms klädsamt och beter sig som folk så som en rejäl man borde kunna begripa det själv.

Vi saknar som sagt referenser till andra gamla tider som gör att vi ofta relaterar helt fel till andar som inte sköter sig som folk. Förr i tiden var det inte ovanligt att människor bokstavligt satt och bajsade och hade det fint och trevligt tillsammans. Det var särskilt mysigt när man hade massor av nya saker att skvallra om, men man må akta sig, så inte husbonden eller moran fick veta att man smet från sina sysslor i onödan. Och alla höll sig länge för skratt innan de satte sig och bajsade tillsammans, på hemlighuset, det lättade verkligen på trycket många gånger.

Hemlighuset fick inte sitt namn för att det var särskilt privat och hemligt och när man ville sitta och bajsa och tänka för sig själv och i fred, som vi oftast föredrar nu för tiden. Tvärt om, alla visste vad alla tisslade och tasslade om.

Lyssna fredligt i tjugo minuter om andra fobier och mediala tokigheter vi så lätt tänker fel om allt vi bara tror vi vet. Även om framtiden, som redan finns, i många versioner. Var särskilt glada för det.

Lyssna tjugo minuter i lugn och ro