Att tala mig glad hur låter det?

Jag brukade också i vanlig ordning, tycka om att prata med människor ända till jag plötligt kring 2005, väckte alla mina gamla omutligt ärliga minnen till liv.

Och plötligt blev jag ledsen som av mig själv när jag talade öppet om mig själv och berättade om mitt eget verkliga liv i alla verkliga händelser det blev även på den tiden?

Mina Rådare lärde mig senare att stå ut, och att åter få tala mig glad och lugn till punkt och slut, utan att jag plötlsigt kände mig märkligt förgörande och ledsen inom mig själv efter en stund!

Det tog några år att förstå. Men sedan blev jag glad igen, bara genom att prata ännu mer öppet om hela mitt eget liv, utan att känna mig sårad av mig själv. Jag slutade lita på den där orimliga känslan. Nuförtiden har jag inte en enda ful hemlighet jag är beredd att strida för! För så farlig hade jag egentligen inte varit själv. Men det trodde jag nästan själv ett tag då på den tiden. Varför då?

Tja? Vem kände sig mest sårad av mitt eget allt starkare behov att berätta sanningen för mina mediala vänner på den tiden, om vem jag egentligen var? Jag tänkte inte på att andra människor kanske kände sig träffade av mina egna ärligare ord, utan att jag förstod det.

Och fler var nog de som vet mer om det, men aldrig vågade de säga ett eget gott ord om ärligt folk, och stå upp för sig själva eller sina vänner i nöd. Det är lätt att vi mediala människor luvar oss medialt på varandra och får in omgivningens oro för oss mediala som pratar och berättar så vi får fred igen.

Men med tiden märkte även jag hur snabbt vi kan hjälpa någon annan på gott humör igen, bara genom att vi även vågar berätta öppet omutligt ärligt om oss själv tillbaks, utan att slåss med gamla förgörande hårda toner som förhör sig själva medialt inom oss shamaner och medier. Jag blev initierad som shaman redan som litet barn men trodde länge att mina mediala vänner var kunnigare än mig om det. Ända till de berättade helt galet och bakvänt för mig, vad jag genast visste och förstod bättre om detaljer och helheten än var och varannan medial tjej jag kände på den tiden, försökte förstå meningen med själva då.

Jag fick nämligen bara lära mig själv av Rådarna, eller kalla dom Ledaren i andens värld att bara rota mig i mitt eget ätteled primärt. Mitt eget DNA är mitt privata unika ID i universum. Och så slapp jag allt mer ofrivilligt lyssna medialt på mediala kvinnor och män, jag kände då, de som så gärna rotade sig medialt i oss ovetande? Män?… Eller som en medial man sa eller annan medial kvinna förklarade lite noggrannare senare i livet, du anar inte vad jag känner mig smart när jag rotar mig i er män. Även män kunde säga att de blev smartare än jag när de var i närheten av mig. Men ändå visste ju jag, att nej det där har du aldrig förstått klart eller upplevt själv.

Man måste tyvärr veta vem man själv alltid är. Man kan inte rota sig medialt i påstått, smarta män och kvinnor så man själv blir smartare av det. Snarare tvärtom. Utan att vi märker det själv? Vi märker ju ändå vad de inte förstod så bra om det vi redan vet säkrare i alla verkliga livshöndelser så som oss själva.

Det korta föredraget nedan spelade jag in våren 2018.

Lyssna nedan 8 min