Vid ett tillfälle i mitt liv, började jag helt otippat för omvärlden, att skolka från skolan. En hel termin slapp jag undan det overkliga helvetet omkring mej, helt underbart. Men sedan drog jag unga omogna missförstådda slutsatser av skolkandet, och trodde att när jag kände mej fri så blev även den goda kärleksfulla känslan av fri associatierad med fel. 

En avliden människa skulle liknande kunna berätta ungefär så här, att helt plötsligt så såg jag allt klart, vem fan bryr sej om alla räkningar jag aldrig kunde betala tillbaks? Från min utkiksplats ser jag hela livet ta upp all verklig plats, de säger att de vet och kan allt och ändå lider de utan att de vet det.

Läxan för många blir att vi oroade oss från början i varje liv, så till den milda grad att vi slutade tro på den frihet vi gavs när vi en dag valde att komma tillbaka till ett nytt liv.

Livet är en teater och vi mår bäst när vi inte lever oss in i våra roller allt för värt redan som unga. Låter vi blir det kan vi ändå hålla oss till gemensamma överenskommelser för allas gemensamma bästa, men vi behöver inte tro på all skit världen tvingar i oss att tro på. Låter det bekant kära fyrtitalister?

Livet är den teater där världshistorien missförstått syftet och skrivit både handling och manus till våra liv, redan innan vi kom hit. Men vi är fortfarande fria att tro vad vi vill, utan att ta världens dårteater personligt och på allt för stort allvar, för gör vi det? Så är vi strax där igen och tror att allt med livet är ett meningslöst skämt. Men andliga entiteter finns verkligen, jag har fortfarande mening med min andliga kommunikation. Men andar gör mej glad, tvärt emot levande människors tankar i dag. Och det är mitt jobb som shaman att läka genom att inte tro på allt jag får känna och höra hur ni själva tänker och missförstår era liv. 

Andar eller avlidna människor förstår det strax själv, efter de avlidit, och går då oftast vidare och njuter av det nya livet intill oss andra ett tag. Ett bra tag till säger någon intill mej.

Mitt liv är aldrig meningslöst, det har blivit så innehållsrikt när jag helt plötsligt kan leva öppen i alla dimensioner som finns.

Utan att det någonsin dödar min lust att leva helt, livet är evigt och jag finns.

Lär er att skolka lite från verkligheten och ta inte era roller i livet på så dödligt allvar, döden är också en illusion.

På plats i verkligheten Claes, ”Roschna Shaman”

Och blåbären är fortfarande stora och goda.