När energin av skräck och ängslan drar i hop sej omkring oss, då sjunger vi fri med anden som låter oss fint, slappna av i en tanke som känns bra och lugnande.
Är ni osäkra på hur ni ska få det att låta? Gör det enkelt, sjung själv och be att era följeslagare i andens land tar över.
Det blir en sådan omedelbar skön energi av att gå ut i skogen och låta anden sjunga oss fri, från oroliga människors tankar.
Med vänlig hälsning, Claes
Efter ett tag på shamanens väg, finns inga tävlingar att vinna mer.
Allt man vinner kommer man rent statistiskt ändå att förlora.
Men det finns ändå en tävling kvar som är värd att vinna totalt sett.
Och det högsta priset vi mödosamt vinner, är också det förstapris vi omedelbart förlorar, nämligen vår fruktan att leva och älska oss själva precis som vi är.
Med vänlig hälsning, Claes
Under tiden tar jag det lugnt och kopplar av i den anden som upplåter sin andliga helhetsupplevelse till mej. Det blir en form av helhetsupplevd meditation även för mej, som jag själv får förståelse för, och kan minnas och tänka vidare på efteråt.
Det här är värt för alla blivande shamaner att lära sej fredligt i tanken, att låta anden göra, andarnas olika val av tankar utifrån de minnen de omger sej själva med. Även i all rum och tid, långt innan denna tid jag lever i.
När jag besöker mina platser i landskapet brukar jag låta mej själv berätta om ett ämne jag brinner för själv. Efter ett tag brukar en lärare i anden dyka upp och berätta tillbaka, ungefär som jag ser bilderna inom genom och omkring mej själv.
Det finns bara ett skäl till varför jag spelar in och även låter andra lyssna.
Ett av mina mål är att finna en enda andlig förklaring till all ting i all rum och tid.
Och helt plöstsligt så finns det där en samförklarande andevärld som enar hela världen i en och samma gud som förstår allt men, bärättar den eviga sanningen lite olika runt om i världen.
Alla gillar inte det här, då de flesta människor av tradition inte alltid förstår sina egna ursprung, som är orsak till den tro eller religion de numera erkänner sej till, utan att i bland känna till vad?
Lyssna och se vad det va, är Oden, sagofigure i fornnordisk mytologi, Gud nummer ett, eller är Oden den enkla mall vi alla lärde oss förstå, redan i denna värld vi levde i då?
