På vandring med anden i tingens goda ordning

Och som vanligt när jag går på tur med anden så följer den med och låter all tid bli fred.

Det är dessutom inte helt självklart att allt jag förstår för mej själv är helt uppenbart för den som lyssnar, men å andra sidan, det finns nog alltid någon som kan förstå vem eller vilka som tål att veta, vad andra vet är inte så självklart att jag heller vet så där alldeles självklart om er.

Vad som ändå alltid är viktigast en sådan här vandring, är att alla tingens ordningar sällar sig till ro, det är inte så viktigt att förstå alla världens ordningar, men viktigt är att komma till ro, i kärnan av allt vi alla lever och förstår som någonting sant.

Lyssna gärna på stoppen jag gör under min vandring.

Jag fick en fin styrning och blev ganska överrumplad när andevärlden visade en helt annan väg än jag kommit på tanken att välja själv.

Som vanligt pekar på eller vrider den mej och visar mej på olika saker att titta på, så jag hittar goda saker att äta eller plocka med mej hem. Jag får ofta höra av jägare att de intuitivt vet exakt var de ska gå för där står älgen just då. Jag har aldrig jagat med något annat än min kamera, men jag upplever självklart att jag alltid blir ledd till både älgar rådjur, råvaror, svamp och bär. Den här turen blir som vanligt intressant även för mej, det är lite som att gå med en bindel för ögonen i mina egna kända hemtrakter. Och ändå är det lätt att missa så mycket på vägen, när jag låter min egen vilja styra vad som skall få hända på vägen. Precis som i livet. Jag låter vägvisaren visa vägen, och följer intuitivt med, även jag överraskas av hur lätt andevärlden redigerar händelserna i mitt eget liv. Vissa saker tar längre tid när andevärlden får styra över händelserna, men när mina önskemål slår in, så blir det jag får, mer levande och uppskattade av mej när det sker. Jag har fått kämpa hårt hela mitt liv.

Vad finner vi i våra avbilder?

Varje liv, varje levande sak vi kan ta på, bär på en egen versionshistorik av hela avbilden universum blir i vårt eget jag.

Vi bär alla på varandra i en exakt likadan kopia av varandra inbakat i varandra. Även Hitler, finns i vår historiska själ som en egen kopia av allting vi är. Inklusive den vi är själv. En liten lus som blev kvar när jag drog hela världen över en och samma kam en dag, bär på en exakt avbild även av mej. Går min egen avbild under av olika skäl, så väcker jag mej själv i den avbild du är där och så känner du dej en aning kluven eller dubbel i allting du är ett tag. Men sen är jag tillbaka och styr som vanligt i den avbild och kropp jag Claes är just här även i dag. Precis som vanligt. Våra personliga avbilder av universum är outplånliga. De är svaret på hela vår själ. Att försöka förstå själen i alla dess detaljer är lika meningslöst som att försöka förstå varför alla personliga ”jag” är unika men ändå ganska eller rent utsagt nästan exakt lika, bortsett från den unika position (personen i tiden) vi är tilldelade att tala och uppleva i från oss själv i tid och rum!

I ett av inslagen nämns en författare från Oxelösund.

Jag hade svårt att fiska fram hennes namn jag fick inte fram det. Hon heter Rebecca Vik och har skrivit två böcker som jag läst. ”Mäster grå” och ”Pans Rike”. Och jag kan mycket väl förstå hur andevärlden ger en sådan fantasifull beskrivning av världen. Den är också en form av sanning även för mej. Läs gärna hennes böcker.

Med vänlig hälsning, Claes

En sång som sjöngs ofta för mej under hela denna vandringen var ”Jag är en fattig bonddräng” Den sången gör mej inte fattig och olycklig, den ger mej ättens fred, och det är den stora anden som sjunger den.

Inledning 01:49 min