Den vanligaste misstanken var att jag inte dög precis som jag var. Men jag duger alltid i dag som den jag både var och blev.
Det ständiga misstaget var att jag trodde mer på vad andra visste fel, om sina egna och mina fel, de tvingade mej tro att även jag va fel och det fick jag alltid med på även då det kändes fel. Jag trodde jag var fel och gick absolut med även på deras inbillade fel.
– Du borde ändå skämmas Claes! ?☝?
– Varför då? Jag älskar fortfarande mej själv. ?
Och det känns aldrig som ett fel för mej längre.
Mitt misstag att tro att andra vet mer om mej, än jag vet som det jag är själv, det har jag förlåtit mej själv, för länge sen.
Detta är ett 29 minuter långt samtal eller föredrag om medialt tranceliknande tillstånd. Det är inte omöjligt att flera känner igen sej i mitt sätt att se på världen genom mej själv.
Många shamaner övar att försätta sej i exaktas eller trans via trumresor eller djup meditation. Personligen kopplar jag numera upp mej via tanken när jag behöver det, utan att må dåligt av det, nu för tiden. När som helst.
Som barn råkade jag spontant ut för detta då och då, och då var det en väldigt overklig och obehaglig upplevelse. I dag är den bara trevlig och behagligt, när jag bestämmer och är uppe i huvudet jämt. (Ni läste rätt tjejer och killar, men ”lagom”, ”uppe i huvudet” och avgör vad jag rimligtvis ska känna i upplevelsen själv.)
Livets kraft är totalt pålitligt och som en orubblig makt förökar den sig blixtsnabbt med hjälp av alla dess inre minnesbilder.
Varje människoliv har en potential att levas i oändligt antal färger former och variationer. Våra minnen är som en mall. Och livet är den väv, vi återigen formar oss själva till, en väv av energi som vi kläder oss i. Värld efter värld i liv efter liv.
Men bäst av allt, livet återupprepar sig i en avbild av allt den kan minnas, inom sig själv och omkring sig, själv spelas minnet av livet upp, i en realtidsmodell i all tid av ljus i ett mörkrum utan slut.
