– Jag spelar rollen som mej själv i all rum och tid, och det fungerar –

Jag mins hur jag såg på rollspelare som lite roliga sorters fäktare, lajv, de fäktar och slåss helt utan regler på stan bland vanligt folk förstås?

Egentligen spelar de en ny mänsklig roll som de älskar att identifiera sej själva med, mitt i livet, mitt i prick, de spelar rollen i en ny saga att berätta för alla och världen blev vred.

Men, människor som söker sej till en god jord att arbeta andligt och mäktigt på? Vanligt folk kort och gott.

De skapar en karaktär redan som barn, de lär sej av mor och far, och de har redan allting med sej av födsel och av ohejdad vana drar de i gång cirkusen om livet igen.

Världen är en klart verklig och vacker plats men när vi aldrig får känna oss bra då är det verkligen på sin plats, att vi tar reda på vilka regler spelar vi detta liv efter? Vår senaste fysiska inkarnation kort och gott? Vad handlade den om och vilka regler gäller?

Och när vi vet det så vet vi alla att vi är oskyldiga till varandra, livet är en slags levande verklig teater som man inte ska ta allt för personligt. Spela era roller väl men tro inte på allt era karaktärer fantiserade i hop om allt illa ni va.

Livet är visserligen en slags illusion men det är en verklig illusion och den måste vi alla få vara med och styra oss själva i, annars får vi leva i en illusion som ingen vill leva i.

Och vad märker jag som medium när en far men inte min egen far utan min världsliga far i detta liv av alla liv, säger vad allting va om döden?

Alea iacta est, en tärning är kastad men se upp för en häst.

Men kort och gott hela textens betydelse en gång till?

När jag inte tar mitt liv så allvarligt och personligt så mår jag mycket bättre själv. Men jag fortsätter spela rollen som mej själv i mitt eget liv.

Vanligt seriöst folk kan aldrig låta bli att låtsas sej själv men den som spelar ett medvetet rollspel, rollen man skapat själv, behöver aldrig ens tro på det.

Man börjar kanalisera sin egen kropp och själ och man känner sej lite lyckligare för vi är fler som genomskådat en värld.

Och när vi gjorde det så såg vi det, världen är ett paradis för alla som vågar veta och se det.

Inom genom omkring oss själv.

Och gemensamt för oss alla som ser klart på livet så här? Är att vi alla låter gud vara den stora regissören.

Själv är jag endast er ödmjuke tjänare men ett fördärvlig gammalt humör i bagaget.

Det här blev en fin dag!
Med vänlig hälsning, Claes