Människor får mej oftast att känna mej ifrågasatt, det hörs även på deras andar hur de tvivlar på sej själv, när de försöker låta som mej. 

Även när de vill hålla med mej, och jag förstår ju varför, men det är en allt för lång och förklarande berättelse som inte är så lättillgänglig, förrän de villigt  verkligen söker efter just den informationen om sina egna andliga ursprung för sin egen skull. Jag förklarar lite allmänt så här och berättar som vanligt för mej själv om mej själv i stället.

I skogen får jag känna mej omhuldad och återbördad till mitt rätta jag, och jag kan se framför mej hur människor en gång i tiden faktiskt såg att till och med de döda materialen de byggde sina hyddor av, fortsatte leva och älska dessa människor i en annan temporär form. Även människor fick lämna allt de ägde tillbaka till den stora fadern och modern, inklusive sin egen kropp, när tiden för deras levnad var över på denna sida av världen.

De kände sej omhuldade av allt det stora de såg omkring sej. Tack för ett fint samtal på gatan i dag Berit.

Och tack till dej som föreslog att jag skulle krama träden, jag gjorde ofta det förr och det känner jag svaret på i dag. Skogen älskar och omhuldar mej och även den oändliga himlen ger mej ett tak jag känner mej liten och trygg under själv, utan att känna mej försvinnande liten även i den oändliga rymdens sammanhang.

I bland får jag fortfarande en impuls att krama ett speciellt träd och då gör jag det.

Claes

Här har naturen hämtat tillbaka den mark vi annekterat att först bygga och sedan glömma bort och överge en park på, i vår lilla stad Oxelösund. Intressant är även att rosen som rymt ut i naturen utanför trädgården även den är påverkad och förädlad av människors händer att passa människors trädgårdar mer än de fick välja att leva och utvecklas av sej själv.

Men, liv är liv och mångfalden är även mitt liv. Någon tvingade även mej att utveckla och förstå mej själv som någon som aldrig får göra precis som jag vill jag heller.

Mina föräldrar och förfäder bestämde själva efter eget tycke och smak vad som fick vara bra och duga även för mej långt senare, att se ut och även lite som dem, när jag tittar ut från baksidan av mina egna ögon på mej själv.

Inom genom omkring mej själv.

Jag duger som jag är och jag är tacksam, jag är visserligen mycket fattigare nu för tiden, men vad gör det när vinden susar i träden och solen skiner.

Kan man tänka sej frisk var det någon som frågade? Det är det enda sättet att läka och förbli mentalt och fysiskt frisk är svaret.

Kan man lita på att känslorna alltid talar sant? Bara om du har friska tankar så att känslan du får känna skulle bli rimlig för genomsnittliga människor att förstå och känna igen.

Är du aldrig rädd? Jo annars är jag inte frisk är svaret på den frågan.

Den shaman eller medie som malligt påstår att den aldrig är eller varit rädd, är opålitlig och totalt lifsfarlig både för sej själv och andra människor.

Litar jag på mej själv? Ja men jag tror inte på allt orimligt jag i bland får höra och känna.

Claes