Här har naturen hämtat tillbaka den mark vi annekterat att först bygga och sedan glömma bort och överge en park på, i vår lilla stad Oxelösund. Intressant är även att rosen som rymt ut i naturen utanför trädgården även den är påverkad och förädlad av människors händer att passa människors trädgårdar mer än de fick välja att leva och utvecklas av sej själv.

Men, liv är liv och mångfalden är även mitt liv. Någon tvingade även mej att utveckla och förstå mej själv som någon som aldrig får göra precis som jag vill jag heller.

Mina föräldrar och förfäder bestämde själva efter eget tycke och smak vad som fick vara bra och duga även för mej långt senare, att se ut och även lite som dem, när jag tittar ut från baksidan av mina egna ögon på mej själv.

Inom genom omkring mej själv.

Jag duger som jag är och jag är tacksam, jag är visserligen mycket fattigare nu för tiden, men vad gör det när vinden susar i träden och solen skiner.