Peace Of Art reta aldrig ett världsligt barn!

Funderade på en sak. Ofta illustreras ufon som flygfarkoster som snabbt flyger i omöjliga övningar som trotsar naturlagar som vi förstår det, och det gör de på oändligt antal ljusårs avstånd från sin egen planet? Snarare tid! De tänker sej igenom livet och sen är de här!

Varför då? Ett vanligt civil eller militärflyg flyger väl inte helt planlöst, utan väljer kortaste och framför allt den säkraste flygrutten rakt fram dit det ska? Jag såg att anden formade sig och härmade ett litet millimeterstort ufo som flög förbi mej i ögonvrån.

Och jag vet inte hur de gör, men med andevärldens egen föreställningsförmåga, Dvs fantasi kort och gott, kan andevärlden med verklig fysisk energi göra kortslutning i allt vi vet om våra liv. Exempelvis såg min mamma och jag såg ett ufo tillsammans, det pepprade oss med ett blått väsande laserljus. Hela landskapet blixtrade som ett stroboskop.

Vi var båda chockade och tagna, flera dagar efteråt av den otroligt kraftfulla verkliga upplevelsen. Men ingen annan än morsan och jag såg eller ens talade om vad vi upplevde i bilen i utkanten av stan. Ingen hade sett något. Det stod inget i tidningen och var helt tyst om det på tv.

Jag började ganska tidigt misstänka att detta paranormala fenomen, enbart var designat av en högre makts skapande fantasifulla lekande tankar som höll till omkring mej morsan och farsan, då de båda sett verkligt stora ufon tillsammans tidigt på sjuttiotalet. Jag har sett andar göra och utföra saker som också är klart oförklarliga med rent obegriplig kraft. Dessutom inte särskilt naturlagliga. Men som de säger, för att en naturlag ska få vara sant så måste det finnas en motsvarande sanning och definitivt. Många kryphål i naturlagarna blir även det.

Så ärligt talat, va fan ska Aliens med sina egna ufon till? Då är de klart underlägsna vår egen andevärld så som jag fått se det själv och de är knappast några långväga resenärer. Och vår andevärld? Var kommer vi från början? Andevärlden är den plats där vi med våra sinnen tankar och minnen gör plats i den värld vi även ville leva i ett människoliv.

Anden är egentligen en totalkommunikativ totalkonstnär, den kan illustrera precis vad som helst, omkring oss, i realtid, med tusentals samstämmiga vittnen som filmar allt tillsammans. Och lägger upp klippen på youtube.

Jag har sett andliga väsen göra saker, som avslöjar för mej, att ufon är totalt onödiga i framtiden. Science Fiction behöver dock dessa fantasier för att så frön av nya tankar så vi sedan vet hur framtiden fredligast får bli. När vi är less på all skit de fyller oss med så skapar vi en framtid där alla får vara med.

För, livet på jorden är en teater, så ock i andevärlden, så vid några tillfällen i tiden kommer vi människor att bygga ganska liknande flygmaskiner, bara för att bevisa att det går. Vi kan helt enkelt inte låta bli att bygga maskiner. Be en konstnär låta bli att måla en tavla? Det går inte. Ett gammalt känt motiv som även lockade våra jordiska ingenjörer att bygga världens första lokomotiv till exempel.

– Resten är historia och en framtid utan gloria, säger anden till mej precis här och nu intill mej.

Min kära sambo har precis somnat och hennes ängel (ängel = tanke) sa det till mej i stället. Och jag vet, livet är en teater, inte ville jag ta bort allt det från henne eller er. Sagor är inte endast till för barnen, med sagor kan vi försköna vår egen verklighet, bara för att vi får det och för att vi vill det. Det är tillåtet.

Men jag ser också hur häftig världen redan är, helt utan allt det där, för inget slår livets stora mirakel som universum och jorden redan är. Andevärlden är en enorm källa av urgammal, alltida, källa till kunskap att ösa fantasifullt stoff att inspirerat skapa vackra sagor av framtid med.

Den största sagan av alla är den saga vi redan lever mitt i, det är sagan om livet i universum som det även blev på jorden.

Så som mönstret ser ut på hela jorden, så ser ock mönstret ut i hela universum.

Vår och Aliens andevärld är lika stor och lika liten, vi är samma värld som er säger de till mej igen. Och vår ingenjörsteknik är vår egen konstnärliga Peace of art!

Inget att vara rädda för, vi Aliens är härmapor precis som er.

Med vänlig hälsning, Claes

Andens naturliga vägledning! 

Brannäs våtmark, en härlig avloppsreningsanläggning. Här verkar anden och låter oss alla förstå livet naturligt igen. 

Här har jag ofta fått personlig vägledning av andevärlden. Gissa vad mitt eget jobb blev sen? 

Ett enormt träsk av kanaler, små bäckar och dammar och massor med växter och djur i alla storlekar! Jag älskar den här naturen för den är skapad av människan i samspel med den stora naturen. Och då blir den större och mångfaldigar än många av oss tänker. Och nej, det luktar aldrig illa av vattnet!

Det här är en ratad del av Oxelösund, och inte alls lika populär som exempelvis södra och västra Femöre på andra sidan av Oxelösund.

Kort och gott, det är ganska folktomt här jämt, men finns lika mycket eller mer att uppleva i naturen. Här bor bävern, här cirklar örnarna över oss, här lättar hägrarna när vi kommer runt kröken på stigen vi går, här simmar svanar och i bland älgar som korsar vårt spår och plumsar vidare på på andra sidan.

Mvh, Claes 

Andlig vägledning i andens naturliga praktik.

Andlig vägledning i andens naturliga praktik, teori eller ej? Jag blev något klokare själv, i bland får man bara gilla läget, och finna sej i vad man tydligen bara vet om det, inte ens jag kan säga att jag vet, överbevisad om det som även jag blev.

Jag minns fortfarande en vandring i stadens finaste träsk. Brannäs våtmark 2011.

Helt plötsligt dök det upp ett andligt väsen och det började pirra mitt uppe på mitt huvud. Rätt vad det var dök alla stora trollsländor upp och cirklade runt mej, sedan började de attackera mej som Kamikaze Piloter. 

De störtdök rakt ner i huvudet på mej, en efter en, och så i väg och ta nytt sikte på mej igen. SMACK!! SMACK!!! SMACK!!! SMACK!!!

Jag kände mej som en ovanlig version av King Kong! Livet är ju också i naturen en evig teater, så ock i andevärlden. 

Det här var ju knappast naturlagligt ens om ni frågar mej, men som anden sa, går det så går det, och vad ska du göra åt det Claes?

Upplevelsen var inte särskilt trevlig för min kropp ett tag, men jag blev inte mindre nyfiken av det. För jag trodde till en början att det borde finnas en större mening med det de gjort och visat mej.

Helt ärligt talat! Anden sa ju vad det va. Går det så går det, vad ska du göra åt det du numera vet Claes?

Jag bara garvar åt det och allt annat totalt omöjligt som inte skulle kunna fungera eller ens ske, men som gör det i alla fall.

Går det så går det!

Och just Brannäs våtmark i Oxelösund är ett grönt mångfaldigt paradis i gammalt träck! Anden lärde mej mycket om det stora och de små kretsloppen där.

Och som gammal akvarist var jag otroligt fascinerad av alla men särskilt vattnets kretslopp, i alla aeroba och anaeroba processer det blir. Olika processer som ständigt är totalt beroende av varandra för att resultatet ska bli bra för allt liv, med rent avloppsvatten som släpps ut i vårt hav.

Livet i andevärlden är en liknande livsprocess som föredrar att leva som vi var, nyfikna helt enkelt.

De har så otroligt mycket nytt att lära oss om den framtida stadsnaturen.

Staden är ju vår egen skapelse, men den är även vår natur, om än rätt så fyrkantig och inramad i vanligt dagligt tal om allt som det aldrig kan va.

Men jag lovar, jag har inte stött på några verkliga krokodiler där, det gör man endast i sina egna inre andliga resor.

Däremot en och annan solande ödla! Och massor av överdrivet tydliga men högst oförklarliga parapsykologiska fenomen.

Min morfar lärde mej, att det finns ingenting som heter att det inte går. Han är även min hjälp-ande. Men lätt sa han inte att det var att leva och se allt som han ville vara till hjälp även för mej.

Älskar dej Morfar.

Med vänlig hälsning, Claes