När vi väl lärt oss tygla odjuret som ryter till oss, inom oss, då blev vi immuna mot odjurens rytande till oss inom oss.
Som motåtgärd, börjar då odjuret tygla och sätta koppel på omvärlden omkring oss, och helt plötsligt ville omvärlden bara slåss, mot oss, som redan vet, vad verklig fred redan innebär för alla oss som redan vet det här.
I balans landar vi alla ändå tillsammans i så småningom. Det är då vilddjuret åter får springa i fred i skogen, och jaga de djur som än så länge bara ”är” och sällan reglerar sina egna liv, utan att någon annan gör det åt dom.
Och vi tackar rovdjuren för deras ansträngningar, att tillsammans med de andra djuren, föda och föra fram oss människor, som så småningom lever i total balans med alla växter och djur, som vi även bär balanserat i våra eviga minnen inom genom och omkring oss.
I en enda gemensamt hållen tanke jag själv väljer att kalla på Gud, för enkelhetens skull jag älskar hela världen med alla dessa växter och djur.
Jag är ett och jag är även en av dom!
Med vänlig hälsning, Claes
