Gudsvarelsen sinnet
Andens Ledare som hela tiden går med mig vid min sida, delade i går med sig en reflektion den hade om mig, till mig. Allt är ju sant och falskt samtidigt i ett kvantifierbart universum, ända till vi eller världen gör ett eget val.
Och jag fick se hur jag alltid hade svårt att uttrycka mig själv utan att beslå mig själv med en lögn. När jag inte valde att göra ett specifikt val för min egen skull så klart. Här på jorden lever vi människor ofta i en ältande digital svart och vit olycklig magi. Allt i naturen är också sant och falskt samtidigt. Men i naturen behöver vi inte göra några val, vi kan bara va, där är härligt att vara om man tål att låta naturen göra valen och själv sitta lugnt och betrakta underverket i hela skapelsen. Så får skogen, växterna och de andra djuren göra sina egna val helt i fred. Planlöst eller? Insekter, vad har de att medvetet tänka efter med?
Ängeln som är guds tanke.
En gång dök en ängel upp och bevisade för mig att trollsländor har en medveten tanke som förstår sina egna tankar. Genom att veta hur till exempel trollsländor tänker kunde den veta hur den skulle tänka som en trollslända själv.
Ängeln hade humor och lät de där största trollsländorna och bara dom, flyga fram till mig under en promenad och göra konster runt mitt huvud innan de kraschade en och en i mitt huvud gång på gång under tio minuter. I bland så får det mig att tänka på människovärlden. Vad är det som säger att vi inte lever i en lika uppgjord och riggad värld själva? Och så får jag beviset även på det jämt. Att världen är riggad och i bland uppgjord på förhand är sant och falskt samtidigt ända till vi gör ett val, och så accepterade jag det.
Ängeln i skogen var ju tillräckligt intresserad av mig för att vilja bevisa att allt vet inte ens jag själv. Och för det är jag ärligt tacksam. Den valde att visa något för mig, något som bevisade för mig att inte ens djuren är omedvetna varelser. De är mentalt medvetna så länge de får göra sina egna mentala val. Men den bevisade även att människan inte bara vet allt som är logiskt tänkt över allt.
Men jag älskar att vara en del av naturen som även tål att sitta i naturen, men sitta där och veta allt? Det vet ingen, och i dag älskar jag att leva i det eviga mysteriet. Jag är aldrig ensam om det! Det är ingen även när vi ofta tror det. Vi går där och tänker för oss själv, år för år ända till vi börjar höra tankarna som röster och individer inom oss själv. Vi upplever det inre jaget som består av de blommor vi plockat och kultiverar våra egna personliga jag med.
Jag har lätta autistiska drag, när något känns fel? Då gör jag mitt eget val till dess jag vet något mer om det. Påstår du att jag vet vad du tänker på? Och jag ändå inte har en aning om hur du tänker om sånt du ville prata om och tog för givet att jag vet? Mitt eget val består då alltid i att inte veta vad du tog för givet om mitt liv. Till du pratar klart och förstår dina egna avsikter med alla de tankar du har. Men jag tar det aldrig personligt. Världen är en skithäftig historia att förstå någonting gott om. Medvetandet är det totala sinnet vi alla delar lika på, det totala mentalt sinnet, är som en sommaräng med blommor på. Vi plockar våra blommor, och behåller de karaktärsdrag våra vänner delar med sig åt oss, och våra oresonligheter de förändras kontinuerligt, men det är så vi utvecklar jaget, som förstår meningen med skapelsen.
Jaget jag är och jaget jag gav mig själv att hålla ordning på. Även när människors liv är en klart riggad historia på varenda nivå. Alla nivåer är en enda nivå som innehåller de nivåer vi alla tvingar oss förstå. När vi systematiserar våra inre varelser av oss själv, som vi då och då får möta omkring oss själv. Och jag möts av varelserna i naturren, och jag blir glad, de öppnar upp porten till hela skapelsen som förändras en aning dag efter dag, i evigheten.
Anden som är minnet
Med mina nya livserfarenheter omprogrammerar jag tiden omkring mig.
– Claes Widerberg –
