Hat har faktiskt en samhällsbyggande funktion, att bygga civilisationer utan den lättåtkomlig drivkraften folkets hat, är snudd på en omöjlighet.
Med inbillad rättmätig vrede bygger folket så gärna sina egna reden. Låter det hårt? Det finns hopp om livet för hela världen.
Det onda och det goda lever oskiljaktiga i en och samma skepnad. Denna skepnad kan utvecklas till något ganska fredligt.
I dag blev det fred sakta men säkert och nog kan andar vara tröstande av oss som lever var så säker säger anden tillsammans med mig här.
Dialog är allt som krävs för att våga berätta hur det är, att vara medial inom genom omkring sig själv.
Det är att leva i nuet av all tid som är, all den tid som angår våra liv just nu, länkat via den tidlösa aspekten av nuet, som även är här och nu, i all tid som vidgat är nu.
Jag blev sugen på att börja tala om nuet igen, men varning, nu är någon här och ville förmedla något fult och olagligt. Jag gick med på att lyssna ändå och se om de vågade förstå och vara lagliga? Och så …
Det händer dagligen att även jag blir överfallen av hatiska andar som ger uttryck för sitt eget hat mot mig, de har hat till mitt eget liv i den kropp jag lever i. Ofta sympatiserar de just nu, med nu levande individer de har sympatisk anknytning till i samhället av denna tid.
Jag klippte bort det mesta den så stolt proklamerade, att den är så värd. Jag tar dom inte personligt och så får de prata bort sig själva med mig så de varken vet ut eller in vem de till slut är själva. Jag känner hur rädd den blir och snart ger den upp och går in i mitt ljus.
Och så slutade allt gott i dag och i morgon är en annan dag.
