Reportage om synkroniseringen av nuet i verkligheten.

Fram med mobilen och filma en snutt igen. Men varför får jag plötsligt en så stark impuls i nuet, som gör att jag får lust att tala om mitt eget inre barn? Vem eller vad i nuet av min egen upplevelse påkallade mitt jag, så att nuet blev som det blev?

I slutet av den här korta filmen kliver jag ut ur skogen, stannar upp och väntar på att en bil ska åka förbi innan jag korsar den stora vägen.

Men bilen svänger av och stannar på väggrenen. Föraren och jag hälsar på varandra och så bjuder plötsligt brorsan som var bilens förare på lunch. Han hade börjat fundera på att ringa och bjuda på lunch när han åkte från jobbet ca tio minuter innan jag klev upp på stora vägen.

Tack för maten nu är jag mätt och belåten, känner mig mänsklig och nöjd med det liv även jag har som är värt något.

Titta här, fyra minuter

Filmen med hög volym