Kanaliserar sinnet om tanken på minnet jag är, livet har tidlösa, glasklara levande avstpndslösa minnen här och där, i nuet av all tid vi är.
Under en lätt meditation går jag fort i trance och vidare in i en djupare men fullt vaken stilla extas.
Vi talar om liven i god ordning, vad händer när vi dör? Vilka är vi sen? Vilka var vi då?
Jag lever mer eller mindre och konstant i en lätt trance och har dom alltid med mig. Här berättar de i sagoformatet genom mig vad de ville berätta från andevärlden om livet vi alla kan förmå oss att uppleva som en som är flera än en.
Andarna turas om att berätta. Ibland är andarna avlidna släktingar till mig, i bland vet jag inte vilken ande som dyker upp och tar över berättandet en bit och så dyker återigen någon ande upp som jag känner igen, det är lite olika.
Jag kanaliserade lite och jag hade det riktigt fint tillsammans med andarna som gjorde några personliga klargöranden när de talade och berättade tillbaka om vad som har hänt den senaste tiden och i vissa fall de senaste tio åren.
Så brukar andarna tala till mig när jag inte arbetar med klienter då jag normalt sett låter dom berätta för mina klienter vad de i bland kan få för hjälp i sina liv, de kan även tala på flera olika språk och dialekter, i bland på väldigt gamla dialekter eller helt okända språk osv.
Sedan talar jag lite om mina egna upplevelser av min naturliga trygghetsinstinkter som jag upplever som något väldigt positivt, utan oro och stress för framtiden nu för tiden. Jag vägar åter se det stora i det lilla omkring mig och livet är gott att leva tro det eller ej.
