Kategoriarkiv: Berättelser

Vilseledd av anden igen?

Reportage och kanalisering från upplevelsen i nuet.

I bland kan jag känna att nej i dag vill jag inte åka den vägen, jag ville åka en annan väg till en annan sjö. Jag känner att jag nästan kontaktar orsaken till mitt beslut.

Orsaken är en vibrerande energi som jag upptäckt vid ett tidigare tillfälle men inte hann med att förstå klart några veckor tidigare. Jag hade bråttom där i från. Eller så var det inte meningen då.

När jag är framme får jag ett telefonjobb, och sedan när vi är klar, kliver jag ut ur bilen. Då upptäcker jag hur andars minnen med olika personliga samband till mig, förklarar sig för mig ”lite som av mig självt” och får ”samtidigt” en liten hint om bekymret i förväg, om det som hände sen. Och så löste sig allt.

När jag aldrig någonsin förlorar kontakten med mitt eget, rutnät, eller ska vi säga, den fjärde dimensionens geometri under en trance, så tappar jag aldrig minnet och kommer ändå i håg allt efteråt, men får sedan en helt annan, egen helhetsbild i efterhand, när allt är klart och trancen släpper. Jag blir liksom ledd igenom allt av mitt översinnliga medvetande i alla aktuella rumsupplevelser av tiden, som nuet känns igen på insidan i nuet av mig själv. (Förklaringen får duga så ungefär)

Titta på filmen här, 6 min

Totalkommunikativt om nuet

Om nuet, ett ögonblick bara?

Reportage om den totalkommunikativa varelsen som vi alla upplever tid och avståndslöst i vår egen del av i nuet. Nuet som är vad?

Anden är så klart med och lägger sig i och talar fint, andar är positiva när jag upplever nuet normalt.

Titta på reportaget nedan

Livet är vår teater

Livet är vår teater och våra personliga roller är dess mystik

Kanalisering – Min pappa och någon till, talar och berättar genom mig som medie, för två år sedan 2016-10-22. Jag gjorde den här kanaliseringen utomhus vid Mellsjön framför en öppen eld. Ett vackert minne jag kommer i håg än.

Livets teater var lika aktuellt då. Min pappa och jag brukade ofta tala om sånt här när han levde. Tänk på att livets teater befriar vem som helst som vill sluta tro sej själv. I bland är det så skönt att bara lägga ner alla vapen och sluta tugga emot. Unga människor har ofta väldigt svårt med det.

Även när jag var i tonåren kunde pappa och jag få förstå det här tillsamman. Eller rättare sagt, jag förstod något om det, frågade pappa om hur han vet? Och så svarade han och höll med som han redan förstod och vet.

Vissa saker kan man verkligen veta, för att vi vet vad något annat som tydligen hänt, egentligen inte var.

Lyssna i fyra minuter