Kategoriarkiv: Personlig – Andlig utveckling

För enkelhetens skull, Tyr jag mej till Gud utan att jag skäms som en hund. 

När vi väl lärt oss tygla odjuret som ryter till oss, inom oss, då blev vi immuna mot odjurens rytande till oss inom oss.

Som motåtgärd, börjar då odjuret tygla och sätta koppel på omvärlden omkring oss, och helt plötsligt ville omvärlden bara slåss, mot oss, som redan vet, vad verklig fred redan innebär för alla oss som redan vet det här. 

I balans landar vi alla ändå tillsammans i så småningom. Det är då vilddjuret åter får springa i fred i skogen, och jaga de djur som än så länge bara ”är” och sällan reglerar sina egna liv, utan att någon annan gör det åt dom. 

Och vi tackar rovdjuren för deras ansträngningar, att tillsammans med de andra djuren, föda och föra fram oss människor, som så småningom lever i total balans med alla växter och djur, som vi även bär balanserat i våra eviga minnen inom genom och omkring oss.

I en enda gemensamt hållen tanke jag själv väljer att kalla på Gud, för enkelhetens skull jag älskar hela världen med alla dessa växter och djur. 

Jag är ett och jag är även en av dom! 

Med vänlig hälsning, Claes 

Läs mer om odjuret, som Tyr offrade sin egen hand för, när han kopplade taget på vilddjuret inom, genom och omkring sej själv. 

Andlig vägledning av den ande jag är som vägleder mej. 

Andlig vägledning.

När jag begriper att andra starka krafter ännu inte begriper sej på mej. Och lik förbannat får den vara starkare än mej. Då gör jag som jag brukade själv. Då får jag be min egen högre makt som är den jag var, att ta över och leda mej vidare ditt jag ska va och ständigt är på väg, som den jag även är i tiden jag lever här.

Exempel på vad jag lärt mej med tiden i den ande jag är, och förstår hela min egen enkla värld, som är det enkla rika liv jag fortfarande lever i rum och tid.

Jag har fått ordning på mitt favoritobjektiv och kan börja fota med riktiga kameran igen! 

Nu för tiden är jag ganska fattig och uppskattar mina saker mycket mer när jag inte har råd att köpa nytt när jag vill. Å andra sidan, jag lärde mej att uppskatta mobilkameran lika mycket i stället. Man har aldrig råd att vara snobb när man älskar att skapa de bilder man tycker om själv. För då får man intet skapande klart och allt blev ogjort och inget blir så bra, av det i stället.

Snobb har jag aldrig tillåtit mej att bli! Jag har alltid valt att vara så fri i mina tankar att ingen gillade mej för det. 

De tyckte inte att jag levde ett rikt och värdefullt liv som de skulle vilja leva och i stället valde att förstöra åt mej mot min vilja. Men bara om jag lät dom alla göra ostraffat som de ville med mitt eget liv det vill säga. 

Men det får de ju inte, Gud tillåter inte det, för då får de ju inte finnas för mej heller. Och för mej får de finnas, de kan inte undvika att existera nämligen. 

Och det går jag alltid med på själv, för som en sådan andlig snobb likt Hitler har jag aldrig varit i detta liv. Allt liv är lika är fortfarande lina värt och rikt. 

Om ni frågar mej direkt verbalt och mellan fyra ögon! Eller på telefon. 

Så Gud gav mig sinnesro att acceptera vad jag ensam inte kunde förändra. Gud gav mig mod att förändra mej själv. Och förstånd att inse skillnaden

Och så fick jag börja skapa mitt eget igen, även när de tillfälligt starkare krafterna inte ville tillåta det under några verkligt onödigt svåra år. 

Dessa krafter får acceptera att det inte finns något första eller sista ord i en diskussion eller en enda bild som de själva inte tog. 

Då de ständigt försökte hålla rätt på mitt eget liv de hatade för att jag älskade mej själv och varit van ett långt ensamt liv. 

Jag ber aldrig dessa människor om hjälp igen! Jag ber bara min högre makt om hjälp. Jag är bara medveten om ca en miljarddel av hela mej själv i det medvetande jag lever som människa här. 

Och så vägleder jag er som vet att ni själva är tvingade att vara ansvariga för era egna liv. 

Men min tid som andlig vägledare tar jag betalt för, medan bilderna blev gratis. 

Andlig vägledning och förslag, angående era egna och lånade gåvor.

Under 2009 gick jag ett antal kurser i andlig utveckling. Varje kurshelg avslutades med en utdelning av gåvor vi fick till oss i form av en medicin. Denna gåva knöts till en eller flera stenar på alla dessa kurser. Dess medicin bestod av olika läkande och andliga visdomsgåvor, även ny praktisk kunskap.

Vad jag aldrig förstod eller ens märkte till en början var att jag förändrades så jag fick svårt att behålla mina egna gåvor och tankar i fred. Dessa nya gåvor skapade obegripliga konflikter i mitt liv, så pass svåra att det vanligs livet jag levde i nykterheten höll på att gå under helt. Jag förlorade mitt boende och jag kunde inte arbeta kvar på mitt gamla välbetalda arbete, så ekonomisk och själslig ruin inträdde i mitt liv.

Dessa gåvor som egentligen var lovade till kursledaren via många långa vägar tillbaka till den sydamerikanska shaman som ursprungligen gav dess lånade gåvorna till sitt eget liv, var inte mina att leva för evigt med.

Varje sten med varje gåva jag fick på dessa kurser under ett år, har jag nu lämnat tillbaka till naturen var i från de en gång kommer i från. De var endast ett lån.

Vad som ändå är väldigt sant är att jag under resans gång var tvungen att lära mej mina egna gåvor jag fick som födslorätt klart helt ensam. Och för det är jag tacksam. Dessa stenar har motarbetat och krossat mitt liv men det gav mej ändå en ny möjlighet att förstå mina egna gåvor och mitt eget liv på ett helt nytt vis.

Dessa stenar som motarbetade mej hjälpte mej att totalt göra mej synlig för mej själv.

Jag är trots denna resa oändligt tacksam för det, jag hade aldrig orkat utforska hela mitt andliga liv så intensivt om jag själv inte blivit tvingad till det.

Jag lämnade tillbaka varenda sten till den ursprungliga shamanens vagga och tackade för lånet av dennes gåvor, jag är inte på något sätt fientligt inställd till denna ursprungliga sydamerikanska shaman, jag tackade Shamanen för lånet av gåvorna och förlät den samtidigt, sten för sten.

Och jag blev lätt ovh känner igen den nya Shamanen jag var på väg att bli själv. Men inte utan hjälp eller stjälp.

Jag tackade för gåvorna och lovade att fortsätta ta ansvar för min egen andliga utveckling och jag fick ett erkännande av mina egna gåvor i stället. Mina egna gåvor jag fick slita som en hund för att ta tillbaka men även förstå mej på, som den jag egentligen redan var då.

Målet med alla andliga kurser, vare sej det handlar om medial eller andlig utveckling, tillsammans med medier eller shamaner, är att alla elever tar fullt ansvar för sitt liv, alldeles oavsett om det blev totalt fel eller alldeles för fint för en del, de har en egen resa kvar att oavsett ideal lämna tillbaka sina gåvor även jag lånat ut.

Ni kommer alla älska era egna renodlade gåvor mer och älska era egna liv mer, efter det. Det är mitt förslag till alla kursdeltagare oavsett vart ni gått era kurser.

Med vänlig hälsning, Claes, Roachna shaman.