Under 2009 gick jag ett antal kurser i andlig utveckling. Varje kurshelg avslutades med en utdelning av gåvor vi fick till oss i form av en medicin. Denna gåva knöts till en eller flera stenar på alla dessa kurser. Dess medicin bestod av olika läkande och andliga visdomsgåvor, även ny praktisk kunskap.

Vad jag aldrig förstod eller ens märkte till en början var att jag förändrades så jag fick svårt att behålla mina egna gåvor och tankar i fred. Dessa nya gåvor skapade obegripliga konflikter i mitt liv, så pass svåra att det vanligs livet jag levde i nykterheten höll på att gå under helt. Jag förlorade mitt boende och jag kunde inte arbeta kvar på mitt gamla välbetalda arbete, så ekonomisk och själslig ruin inträdde i mitt liv.

Dessa gåvor som egentligen var lovade till kursledaren via många långa vägar tillbaka till den sydamerikanska shaman som ursprungligen gav dess lånade gåvorna till sitt eget liv, var inte mina att leva för evigt med.

Varje sten med varje gåva jag fick på dessa kurser under ett år, har jag nu lämnat tillbaka till naturen var i från de en gång kommer i från. De var endast ett lån.

Vad som ändå är väldigt sant är att jag under resans gång var tvungen att lära mej mina egna gåvor jag fick som födslorätt klart helt ensam. Och för det är jag tacksam. Dessa stenar har motarbetat och krossat mitt liv men det gav mej ändå en ny möjlighet att förstå mina egna gåvor och mitt eget liv på ett helt nytt vis.

Dessa stenar som motarbetade mej hjälpte mej att totalt göra mej synlig för mej själv.

Jag är trots denna resa oändligt tacksam för det, jag hade aldrig orkat utforska hela mitt andliga liv så intensivt om jag själv inte blivit tvingad till det.

Jag lämnade tillbaka varenda sten till den ursprungliga shamanens vagga och tackade för lånet av dennes gåvor, jag är inte på något sätt fientligt inställd till denna ursprungliga sydamerikanska shaman, jag tackade Shamanen för lånet av gåvorna och förlät den samtidigt, sten för sten.

Och jag blev lätt ovh känner igen den nya Shamanen jag var på väg att bli själv. Men inte utan hjälp eller stjälp.

Jag tackade för gåvorna och lovade att fortsätta ta ansvar för min egen andliga utveckling och jag fick ett erkännande av mina egna gåvor i stället. Mina egna gåvor jag fick slita som en hund för att ta tillbaka men även förstå mej på, som den jag egentligen redan var då.

Målet med alla andliga kurser, vare sej det handlar om medial eller andlig utveckling, tillsammans med medier eller shamaner, är att alla elever tar fullt ansvar för sitt liv, alldeles oavsett om det blev totalt fel eller alldeles för fint för en del, de har en egen resa kvar att oavsett ideal lämna tillbaka sina gåvor även jag lånat ut.

Ni kommer alla älska era egna renodlade gåvor mer och älska era egna liv mer, efter det. Det är mitt förslag till alla kursdeltagare oavsett vart ni gått era kurser.

Med vänlig hälsning, Claes, Roachna shaman.

”Två bävrar byggde detta bo tillsammans, en fader och en moder organiserade hela markanläggningen och bygget tillsammans.”

Människor går ofta och känner till kollektivt vad den enda sanningen är, de ser inte den andra motsvarigheten till dess egen tro.

Människor lever så för det finns egentligen inte någonting som säger emot i deras egna tankar, och deras livserfarenhet bjuder inte på motstånd i tanken till dom själva. Deras egna tankar håller med om sina egna tankar över allt.

Självransakan kommer inte till människor hur som helst, det saknas en allvarlig konsekvens som tvingade dom till det.

Om våra innersta andliga vägledare däremot tillåts öppna upp oss alla mot en ny aspekt av det större övergripande andliga kollektiva medvetandet, dvs minnet är lika med ande i singular och anden i det kollektiva medvetande pluralet.

Då häpnar människan och har svårt att vara rasister eller ens vara emot varandras åsikter och religioner längre. Allt som så att säga ges ensidig makt att styra våra tankar, utplånar hela civilisationer till slut.

Exempel

Och i bland blir människor sjuka, en bacill infekterad dess kropp och immunförsvaret säger stopp, och börjar återställa balansen. Det blir krig i människors kroppar ett tag.

Precis som när en listig falsk och stark tanke, infekterar världen genom obalans i våra mänskliga instinkter. Människor vill instinktivt behålla all makt för sej själv. Med all makt kan man sjukligt kontrollera alla pengar, alla sexuella möjligheter, all mat, och all kärlek och glädje.

Och till dess den lille Tengil som snart är vuxen och vill regera helt själv. Lärt sej säga emot sina briljantaste idéer så får han inte bestämma vilka tankar som är okej om ni är en ansvarstagande förälder.

Det gäller alla pojkar och flickor. Säg emot er själv ofta ofta. Få vuxna gör det sällan nu för tiden, det är därför ni ofta är så lätta att kränka. Tänkande vuxna människor känner sej sällan verkligt kränkta av sina egna tankar, bara ständigt undrande och frågande, varför gör de på detta viset 😉

Ensidigt makt över sitt eget liv?
Det är en enfaldig tanke, men varje århundrade föds det bevisligen en ny TankeBacill i tanken på människor som sedan försöker utrota världen så att bara några kvar förstod vad det inte var så jävla bra för.

Men varje nytt krig, vi överlever ger oss åter ett starkare mentalt andligt immunförsvar. Människor blir gradvis immuna mot farliga dåraktiga tankar.

Att ständigt säga emot sina egna tankar och så att säga tänka lite dubbelt, det är inte falskt när man kontrollerar sina egna tankar och idéer med motfrågor, och sedan håller balansen mellan båda ytterligheterna som människor ensidigt kallar på som det ända som är det onda eller det ända som bara är allt det goda.

Gör en självransakan medelsvensson.
Skulle världen överleva med just dej som enväldig härskare på den högsta tronen på jorden så ock i himlen?

Om du tror det? Då är du just nu en blivande Tengil.

Ditt mentala andliga immunförsvar är infekterat av en parasit eller självhävdande demon som låter exakt likt din egen oemotsagda tanke, som tvingar dej att tänka totalt ensidigt och enfaldig Konung blir du sen.