Kategoriarkiv: Personlig – Andlig utveckling

Om betygsättning på livet.

Varje människa har ett eget personligt ansvar att förstå sitt eget liv! Vem ska ge oss människor godkända betyg eller körkort i våra liv? I slutänden vet vi bara det vi vet själv! Och de betyg vi ger oss själv är bland annat hur mycket vi lärt oss att uppskatta våra egna och våra medmänniskors egna unika liv och livsstilar! 
Betyg kan vara bra när de mäter något mät och jämförbart med något annat vi väljer att tycka redan är fint och som vi sedan ville jämföra oss själv med. Vi vet ju redan att andra gör det och vi behöver ofta förstå och dela kunskap om samma saker tillsamman efter ett tag.

Det är då vi börjar reglera och låsa fast vår gemensamma kunskap i gamla och i bland uttjänta ramverk! Och det fungerar långt i från bara bra, men blir ofta nödvändigt för ingen törs tänka något bättre än det de gamla betygen redan krävde av oss.

Och blev vi nöjda med våra egna liv så ger vi oss själva högsta betyg på det sätt som gick att veta som oss själva efteråt i liv efter liv!

Tänk på att andens teknologi av i dag, är framtidens teknologi nästa dag! Och blev det inte så bra i dag, så blir det garanterat fint i morgon dag! 

Vad ger jag mej själv för betyg och rätt till mitt eget körkort som mitt eget vanliga liv? 

100% liv är allt det blir, och vad är livet värt för er? Framtiden får utvisa vad det blev värt även för er!

Jag vet vad ramarna för mänsklig livsstil är värd för mej, de gör det möjligt att se bortom det som alla säger att de uppgjorda ramarna är allt vi vet, och där finner jag alltid något mer som är värt att lära mej mer om!

En sak vet jag redan helt säkert om alla oss människor, även när ni andra från era egna geografiska positioner inom de fysiska och mentala ramarna som mänskligheten tror på! 

Det är att vi alla människor totalt sett över en period av tid är snudd på exakt likadana kopior av allt vi människor vill bli eller sluta bli, men inte ens totalt sett blir vi något annat än det vi själva drömde om och älskade oss själva för mest!

Den här dagen ger jag mej ett högt betyg, inte för att jag var bäst för det vet jag inte att någon annan kan vara heller, utan för att jag älskar mitt liv som det bara blir! Det ger mej en anledning att förändra mej, till något annat jag gärna ville bli bättre på själv.

Önskar alla en fin dag, och det betyder fortfarande bara vad ni tycker är fint för er och så önskar även jag själviskt åt mej vad fint fortfarande betyder för mej! 

Tillsammans är vi människor ändå ganska lika, och tillsammans med andarna i naturen så och i ljuset vet vi allt som går att veta om allt! 

Även shamaner visar tilltro till religionernas  änglar och respekterar alla dessa religioner. Grundtankarna är alltid desamma i allt filosofiskt och andligt tänkande. Vi är ju alla människor som alltid känner igen varandra även om vi uppför oss väldigt olika på hela planeten.

En shaman kan aldrig undvika sitt eget liv, vart det än råkade gestalta sej och ta fram sin egen form och färg att spegla sej i ljuset med!

– Ariel visar mej vägen denna dag –

Med vänlig hälsning, Claes

Livet kräver inte att vi underkastar oss det!

Livet kräver inte att vi underkastar oss, det är ett missförstånd!

Livet existerar och förklarar inte orsaken till att det bara sker leker och existerar för det vet bara det

Det bara hände ju? Jag ville väl det??

Barn och vuxna förstår inte alltid frågan och i bland är vi andra alldeles för hårda, för vi kan inte förlåta oss själv, vi stängde till och levde i helvetet under en stor och illa skötsam ängslig del av våra liv. Så kul får vi ju aldrig ha själv eller hur?

Lagar och regler måste förstås i kärlek och förståelse av oss alla tillsammmans, innan de kan börja gälla som något som är rimligt för alla att förstå någon glädje med.

Se på barnet, varför gjorde du så?

– Jag bara gjorde så?

– Får man det?

???

– Får man det Claes?

??????

– Förlåt jag fick väl inte det?

– Men du förstår väl att du inte får måla på väggarna Claes?

– Jag menade inte att göra fel, jag ville bara måla och göra fint!

Jag menade bara det och mins fortfarande inte ens att jag tänkte på att mamma kunde bli ledsen när jag och min lillebror målade fint på väggen.

Men fastän jag själv inte kunde förstå vad som blev fel så skämdes jag inte för att jag gjorde fel, jag skämdes för att jag fick underkasta mig mer än jag ville, för jag blev rädd för min egen mamma och pappa.

Och ärligt talat, jag kan inte ens i dag veta helt säkert om hon verkligen blev ledsen eller bara skrek mer än hon ville själv för att skrämma mig till lydnad så jag jag skulle bli hennes giltiga sätt av skötsam och snäll.

Och skäms det gör vi bara när vi blir rädda, vi visar underkastelse, och blir i bland obrukbara i vår egen livsgärning och slavar till våra egna stora härliga liv som aldrig blev så härligt, för vi begriper oss inte längre på livet. Vi blev rädda av oss själva.

Vad är rätt och fel? Mammas och pappas regler är bra överenskommelser i längden men vi behöver aldrig vara slavar åt omöjliga regler och lagar som förstör mer än de skyddar oss.

Se på barnen, de existerar utan att ifrågasätta sej själva och felet vi föräldrar ofta gjorde eller gör var att ifrågasätta barnens existens för svårt och med taktik att skrämma barnen till lydnad så de indirekt får känna att deras egen naturliga naturliga instinkt att vara bra som de är, ändå blir fel så de lyder och blir något mindre värt att känna sej själva med.

De blir ovänner med sina egna orimliga liv, de använder berättelser att skydda sej med, men de berättar om fel som aldrig var deras egna fel från första början. Därför stämmer ingenting av vad de vet om sina liv och ju äldre de blir desto svårare får de att acceptera att nu finns det inget mer att köpa eller trösta sej med längre, livet blir ett antiklimax som inte gör en enda människa glad i längden.

Vår fantasi och glädje till våra liv dör, vi tränar oss att älska oss själva men blir bara egoistiska och hatar oss själv och indirekt alla de andra ännu mer.

För vi tror att de andra gör fel! Och de tror på er som ensidigt lär er att förbehållslöst bara älska er själv, utan att undersöka er tidigast barndom för att finna tillbaka till era egna oskrivna kärleksfulla mästare ni en gång var som barn.

Vi får tidigt missförstå våra föräldrars önskan att förbereda oss på den drömmen om det liv som vi hoppades skulle bli fint redan innan vi gick ner och levde i våra liv.

Utan oeftergivlig skräck och ängslan och i kärlek och glädje till våra egna lagom rätt eller fel! I balans med hela livet så allt inte känns som ett stort fel!

Tyvärr måste man i frågasätta hela sin existens under ett helt liv för att komma på hur allt borde få bli fint för oss alla att vara!

Rädslan och ängslan leder oss aldrig till glädje och kärlek i sanning, bara till skräck terror och hat på alla motsatta fronter av missförstådda grundorsaker vi människor tränas som barn att bara tro på så vi alla har något att rättfärdiga våra missförstådda liv med.

Vi kapitulerar fel inför livet, och underkastar oss och blir lydiga slavar till hatet i stället för att lära känna oss som de glada barn och kärleksfulla varelser vi jämt hör skrika i ängslan och vrede inom oss.

Gör inte misstaget att tro på den inre vreden och ängslan en gång till, byt ut vreden lyssna på de inre barnen och ge dom nya kärleksfulla röster inifrån som om änglarna i stället.

Lär er sedan trösta de små barnen ni känner i era egna minsta småbarnsminnen en gång till.

Ni har en handfull missförstånd att finna i början av era liv, som när de får förståelse av er i dag, släpper taget om er och låter er själv vara glad även när ni råkar säga eller göra fel var och var annan dag!

Ni gör sedan alltid ert bästa precis som ett hjälpsamt barn och ni vet det! Ingen kan skälla på er utan att skämmas mer än er i fortsättningen.

Se dessa människor som era egna barn, hjälp sedan dessa människor att minnas vem de en gång var.

Dag för dag ett steg och en sak i taget!

Använd bara dessa ord som ett trappräcke att hålla er i när ni återigen klättrar uppåt mot ljuset i era egna liv, som ni sedan törs känna som något normalt och fint för alla att vilja bli.

Med vänlig hälsning, Claes

Vad är sanningen om döden?

 

Min mening med att bli ett så kallat medium var bara att bevisa för mig själv först och främst att ljuset  inte slocknar när våra kroppar slutar fungera och dör. 

Men jag ville inte jobba med det från början själv, jag blev tvingad att bli det, men i dag förstår jag varför det också blev bäst även för mej.

Änglarna visste det bättre än mig, så de gav mej inget val än att som vanligt erkänna att jag hade fel jag också.

Jag älskar nämligen att jobba som ett medium i dag. Allt blev bra fast jag först inte ville det på deras sätt. Allt landade i en godartad kompromiss.

Resten av visan handlar enbart om personlig och andlig utveckling för mej. Och ofta även för många av mina klienter.

Fler män behöver vara med om det här, jag lovar er det är verkligen värt att lära känna sej själv lite mer som man inte tänkte på det själv, och sedan leva i fred med sitt eget liv som det egentligen redan var värt.

Men man vågar verkligen tro starkt på livet efter det!

Mobil: 0735 33 83 17
Med vänlig hälsning, Claes